Buttterfitta

När man tror att man har hittat något värdefullt som sen visar sig vara värdelöst är det svårt att inte bli bitter.

Pen mightier than the sword

Mina läppar mötte hans och jag transporterades fem år tillbaka i tiden. Vi var väldigt unga och älskare och han smakar precis som då. Nu kan jag nästan inte möta hans blick eftersom han ser så smärtsamt förväntansfull ut. I det ögonblicket blev jag den han ville att jag skulle vara, oskuldsfull och djävulskt kåt på samma gång. Han kommer därför alltid förbli Då men inget säger att jag inte får sätta på honom från och till.

Fick nyligen något som måste vara det mest upphetsande mejlet som skrivits. Scenerna som målades upp dansar i min annars tomma skalle. Hans ord är bättre än sex. De har redan fått mig att komma så många gånger att jag tappat räkningen. Jag svarade, han svarade, jag svarade, han svarade...

Han inspirerar mig.

Abstinens

Nu lider jag av abstinens. Det är inte kul. Abstinensen tillsammans med vansinnesvärmen har förvandlat mig till ett frustande våp. Jag kom på mig själv med att luta mig över disken och ge den 16-åriga sommarjobbaren på kiosken en glimt av mina bröst. Ej godkänt. Dessutom tar jag på Folk hela tiden. Låter handen vila på hans axel eller klappar honom på ryggen. Folk börjar nog undra.

Jag sitter vid skrivbordet, lindar mitt hår runt ett finger och tuggar tuggummi. "En smackade slampa är en vacker syn" hör jag en röst säga.

Professorn ler mot mig och drar in mig på hans kontor. Det är svalt inne på hans rum. Törstig som få häller jag i mig ett glas vatten. Klantig som få råkar jag spilla lite på kjolen. Några droppar rinner nedför hakan. Kåt som få är Professorn strax där och ska slicka upp. Det märks att även han påverkats av vansinnesvärmen. Hans ögon är glansiga. Han drar och sliter. Jag trycker ner honom i kontorsstolen. Han knäpper upp och släpper fram ett praktstånd. Jag vänder mig om och hasar upp min kjol. Det är för varmt för trosor. Han låter några ivriga fingrar massera slidöppningen bakifrån men jag är redan våt. Vaknade våt. Drömde om abstinensen. Jag sänker mig över honom och försöker knulla bort min frustration. Stolens knarrande gör mig lugn.

Vansinnesvärme

Den här värmen får verkligen lusten att sjuda. Känns som att underläppen konstant är svullen i väntan på att bli nafsad. Låg hemma och kände mig ensam och allmänt misslyckad igår. Sen ringde Retep och bjöd ut mig på middag. Det var ett tag sen vi sågs. Han har varit utomlands och byggt skolor åt fattiga tror jag. Det kändes lite kontinentalt att sitta ute och äta middag klockan halv elva. Efter ett par svalkande öl la han handen på mitt knä. Sen tittade han konstigt på mig och kallade mig en förbannelse. Han sa att han hade tänkt på mig medans han varit borta, att han legat i sitt tält och runkat och tänkt på min stjärt. Jag tog några klunkar modell större efter det erkännandet. Trodde att den kalla drycken skulle hjälpa men den gjorde mig bara snurrig.

Chocolat

Idag satt jag brevid Handledaren vid en föreläsning. Jag kom först och sedan satt han sig brevid mig. Det var nog mest för att fylla på raden eftersom det var ganska fullt. I nästan två timmar satt jag alltså och andades in molekyler som kan ha passerat förbi hans fylliga läppar, vilat på hans tunga och varit i hans lungor. Vad bisarrt egentligen. Jag lät bli att snegla åt sidan för jag visste att det bara skulle framkalla upphetsande tankar. Istället antecknade jag febrilt. Ryssar som pratar ryska är fint men ryssar som pratar knagglig engelska är musik i mina öron.

Plötsligt lutar sig Handledaren mot mig och frågar vad det är som luktar choklad. Jag förklarar att det är min hudkräm. Han verkade besväras av mitt svar. Jag blev orolig, fick för mig att han var allergisk mot choklad och kände mig skitdum. Han kan dock inte vara allergisk mot choklad för senare på dagen såg jag hur han glupskt mumsade i sig en hel chokladkaka.

Jag går och väntar på det perfekta tillfället för att göra något spännande som skrämmer mig. Jag vill bara kasta mig ut och göra det men jag vill samtidigt vänta tills allt är precis som jag tänkt mig.

Man intalar sig själv på något vis att planeterna måste till sina rätta platser först. Sen börjar man tänka på Pluto och huruvida den behöver vara på "rätt" plats eftersom den officiellt inte är en planet längre. Men om inte Pluto är en planet vad är den då? Vem har rätt att bestämma planetstatus? Är det verkligen schysst att degradera Pluto? Var Pluto en planet när vi kallade den en planet eller var den inte det då heller? Hur mår Pluto nu?

Så kan frågorna vandra och till slut är det för sent att göra det man vill men inte vågar. Sådant där handlar väl egentligen om att man är feg men man lär sig faktiskt en hel del (om annat än sig själv).

Välkommen tillbaka

Mina kära sömnproblem har återvänt. Allt är som en dröm igen. Efter några dagar utan speciellt många sovtimmar var jag så dåsig att jag nickade till framför datorn i labbet idag. Doktoranden kom med kaffe efter kaffe men det hjälpte inte.

Handledaren var grinig. Han kom och satt sig brevid mig och pekade på skärmen medan han gav mig en uppläxning om vikten av att sifferkombinationerna blir rätt. Jag vet mycket väl hur viktigt det är att siffrorna blir rätt.

Han sa mitt namn i samband med utskällningen. Det gav mig rysningar. Han luktade sådär sött igen. Jag funderade på hur hans underarm skulle smaka ifall jag slickade på den. Jag såg framför mig hans förvåning om jag bara hade lutat mig fram och låtit tungan blöta hans hud.

"Det är viktigt att du koncentrerar dig och låter bli att slicka på min arm" tyckte jag mig höra honom säga.

Det sa han nog inte.

Ångest, vad är det?

När jag tagit en tur på besvikelsekarusellen med Lester brukar jag fira med att vara allmänt självdestruktiv. Igår träffade jag en kille som passade perfekt för ett sådant tillfälle. Han var lång, fåordig och sa sig vara rockstjärna. Jag beundrade hans polisonger och han erbjöd mig en klunk J.B. ur en plunta. Spriten brände min hals och vi dansade en fyllevals.

Idag är jag lättskrämd och matt. Kroppen är känslig och har ett sug. Jag vill bli slickad under tiden som jag låtsasdiskar. Det kan inte vara normalt.

Cum si, cum sa

Jag kände en kille en gång som hade tatuerat in "Young, dumb and full of cum!" på armen. Jag tyckte det var riktigt coolt på den tiden. Nu vet jag inte vad jag tycker. Bestämde mig för att lämna sällskapet tidigt ikväll. Det var nog tur. Är alldeles för berusad för att umgås. Nu vill jag bara sova bort min sura min och väckas av kärlekskranka sms. Skicka många.

Sup rise deux

Visade sig att jag skulle bli förvånad igen. Mitt i maten, runt åtta, fick jag ett sms från Handledaren. Han har aldrig smsat annat än påminnelser om möten och förseningsrapporter. Nu informerade han mig om att ett jazzband skulle spela på en krog i närheten och skrev "You should definately come, they are quite good". Eftersom han gör mig "quite" kåt var jag där inom en kvart. Han satt ensam i baren och hade tydligen redan druckit ett par öl. Det var konstigt att se honom i en annan miljö. Han såg avslappnad ut.

Mitt hjärta slog hårt. Först trodde jag att det berodde på min cykelhastighet men när bankandet inte avtog insåg jag att jag var nervös. Det var inte så genomtänkt att dyka förbi i mitt besvikna tillstånd. Det var heller inte genomtänkt att dricka alldeles för mycket vin och berätta alldeles för pinsamma historier. Jag svamlade nog en hel del. Han log en hel del.

Det var mycket folk i lokalen. Bandet svängde, det var en härlig stämning och där satt jag med Handledaren och kände mig som en fjortis. Sen var det dags för hans tåg och vi promenerade en bit. Det var inte alls åt mitt håll men jag sa att det var det.

Sup rise

Det var inte konstigt att Lester ställde in kvällens träff, det konstiga var att jag blev förvånad. Varför blir jag alltid förvånad? Än en gång sögs jag in i den onda cirkeln och nu mår jag sådär illa igen.

Han börjar alltid med att skicka ett sms rätt sent på natten. Gärna felstavat och förvirrat. Morgonen efter kommer samtalet där han ber om ursäkt för det förvirrande smset. Han säger att han tänker på mig, tänker på hur han bara kan vara sig själv med mig. Han låtsas lyssna på mina arga ord angående den senaste karusellfärden. Han nickar och håller med, ja han är en idiot, ja det var dumt.

Sen är det synd om honom. Stackars honom som är så dum, som inte kan bete sig. Han svär över hur han förstör för sig själv och hur han aldrig kommer vara lycklig. Han tar gärna upp något tragiskt exempel på hur han varit ensam ute i natten och gjort bort sig.

Sen börjar han försiktigt retas med mig om mina egenheter. Mest för att påminna mig om att det är bara han som känner till vissa av dem.

Sen börjar nostalgifasen där han tar upp väl valda exempel på saker vi har gjort tillsammans. Han tar upp söta detaljer för att bevisa att han minns.

Sen kommer komplimangerna. Jag är den skönaste han haft, den roligaste han vet, den mest omtänksamma som finns blah blah blah...

Och när jag suttit på piedestalen en stund blir min röst lite mjukare. Den tunna luften där uppe gör mig dimmig och oförsiktig. Det är då han säger "Kan vi inte ses?". Redan där har han vunnit. Det är ingen egentlig fråga utan snarare en segergest.

Vi gör upp om när och var och jag längtar.

Sen kommer ursäkterna. De är oftast så otrovärdiga att man inte förstår att han har mage att yttra dem.

Det blir aldrig av när jag längtar. Jag är tydligen inte värd att få träffa honom när jag längtar.

Fånmatt

Professorn kom förbi för att granska det jag hade skrivit. Han sa sig vara mycket imponerad när han knäppte upp min blus. Han lovprisade mina konsonanter och drog ner min gylf. Han hyllade mina vokaler med handen innanför mina trosor. Han kysste ömt min mage och geniförklarade mig. Jag tog inte åt mig det minsta.

Han vart förtjust i mina rödmålade tånaglar och gav mina fötter ovanligt mycket uppmärksamhet. Minns speciellt ett tillfälle där han försiktigt strök sitt ollon mot hålfoten. Det var nog första gången det har hänt. Jag var fortfarande matt från min sjukdom så övningarna var relativt lugna och om man inte visste bättre skulle man kunna tro att de var kärleksfulla. Jag vilade ett par timmar emot hans bringa men lät honom inte sova kvar.

Nu känner jag mig som ett fån. Igen.

Lester Diamond

Det finns en som alltid säger det jag behöver men inte vill höra. Det han säger är precis det som krävs för att få mig tillbaka in i hörnet. Det trånga, varma hörnet där sanningen smakar beskt. Det är slående hur konsekvent han är i sin manipulation. Han lockar alltid tillbaka mig precis när jag står vid branten till att bli av med honom. Det är en fruktansvärt frustrerande situation vill jag lova. Han är som en klåda jag inte får klia och det börjar bli outhärdligt.

Vi ska ses på torsdag och jag längtar.

Att sitta hemma och häcka är ganska trevligt försöker jag intala mig. Har inte gjort mycket mer än badat på hela dagen. Satt på balkongen en stund och såg avundsjukt på medans folk stojade ut i natten. De flesta var överförfriskade och hojtade glatt. Jag vinkade, höjde temuggen och skålade med dårarna.

Jag har inte orken att vara stygg just nu men när jag återfår kraften kommer de stå som spön i backen.