A roll in the hay

Nätterna med Räven var roliga. Han var oberäknelig och nyfiken. Två underbara egenskaper i en kavaljer. Vi skojade friskt med andra och oss själva. Hans skratt är klingande och fungerade utmärkt som parningsläte. Det kommer kanske inte som en överraskning att vi låg med vandra. Många gånger. Den stora överraskningen var att när morgonen kom låg vi kvar. Paniken som brukar komma över mig efter att ha kommit kom inte. Han drog inte ifrån mig eller i mig och då kunde jag vara kvar där naken under lakanen. Han ville inte veta mer än jag ville berätta och han förtäljde inget annat än det jag frågade om. Såhär i efterhand har såklart saker och ting förlorat lite av sin glans men minnet av hans glansiga ollon får det fortfarande att tindra i mina ögon.

Ursäkter, ursäkter

Jag ska snart ta tillfälle att återuppleva min och Rävens natt och morgon och natt igen. Är på uppdrag i Manstaden och har inte tid att förnimma det som hänt.

Är strax tillbaka med en pepparkaka till historia. Då får ni lova att vara snälla.

Two tickets to ride

Räven skuttar in på mitt rum viftandes med två to die for biljetter till ett evenemang jag nämnde i förra veckan. Han ser så jävla nöjd ut. Jag försöker dölja min avundsjuka men min höggröna ton avslöjar mig. Jag snurrar runt i kontorsstolen, rullar den mot honom och sträcker mig efter de åtråvärda pappersbitarna. Jag kräver att få titta på dem. Han säger att han vill att jag ska sätta mig på mina giriga händer innan han tänker visa mig något överhuvudtaget. Efter det att han motstått ett batteri av protester placerar jag motvilligt in en hand under utsidan av varje lår. Han stänger dörren bakom sig och håller fram biljetterna lite försiktigt. Jag lutar mig framåt så långt det bara går. "Men du måste ju komma närmare" säger jag och kisar. Han tar ett steg till och sträcker ut armen lite lite till. "Närmare!" kommenderar jag.

Han tar ett till steg och jag kan se att det mycket riktigt är två stycken visum till en värld jag suktat efter vartenda minut sen jag var där sist. Jag tittar upp på honom med mina allra finaste valpögon. Självklart är underläppen med och plutar. "Men rara rara Räv, visst är det så att en av dessa biljetter är till mig?" frågar jag milt och viftar på fransarna. Han säger ingenting utan tar bara ännu ett steg emot mig. Han släpper mig inte med blicken och hans ögon fullkomligt sprakar samtidigt som han drar retsamt med biljetterna mot min kind. Den kittlande beröringen och den intensiva ögonkontakten får mig att flämta till.

Han böjer sig fram lite, i vad jag definitivt tror var ett försök till att stjäla en kyss, men med ett knyck sätter jag mig rakt upp i stolen och kommer undan hans fånplutande läppar. Jag drar fram mina halvdomnade händer, lutar mig tillbaka och lägger armarna i kors över bröstet. "När hämtar du mig?" frågar jag och höjer på ögonbrynen. "Halv sju" svarar han och ler.

Jag är idag förvånad över hur lättköpt jag var. Mitt spel är uppenbarligen lite off. Skyller väl på vintermörkret och kylan. Om några timmar kommer han alltså för att hämta mig, så håll tummarna för att vi inte ligger och knullar oss varma någonstans inatt.

"Drink me"

Som tidigare nämnts kom Martinimannen hem från sina resor. Han ville ta vid där vi slutade (med andra ord knullandes mot mitt sminkbord). Varför förstår folk aldrig att det inte går att ta vid där man slutade? Varför tror de att tiden står still så fort de lämnat rummet? Jag slutar inte existera, filosofera eller masturbera bara för att någon försvinner bort en stund. The show must go on liksom.

Jag vet inte om jag inbillade mig men jag tyckte att han blivit lite gråare om tinningarna. Han sa att han var trött på att resa, trött på att vandra och trött på allt ansvar. Jag var däremot trött på hans gnäll så jag bestämde mig för att det inte vore helt fel att knäppa upp hans byxor och se om jag kunde få ett slut på hans buttra pladder. Han pratade på om jobbstress och jobbpress och jag gled ner på knä. Sen vet jag inte om jag inbillade mig igen, men det var som att hans kuk blivit gröve.

När läpparna mötte ollonet började han staka sig. Medans jag sög och slickade kuken till liv blev det svårare och svårare för honom att framföra sitt livsmissnöje. Hans höfter började svänga i takt med att munnen gled upp och ner för ståndet. Han slutade gnälla och gav istället ifrån sig märkliga stön. Ja, det var alltså inte märkligt att han stönade, jag är faktiskt en hejare på avsugningar, det märkliga var hur han stönade.

Aja, i alla fall så slutade han gnälla och det var ju hela poängen. Men sen, sen hände det riktigt märkliga. Jag kände hur pungen drog ihop sig, att han var nära klimax, vilket är då jag brukar backa ett steg och runka ur sprutet i det fria. Jag gillar nämligen att känna det varma kladdet på min hud. Men nu fortsatte jag bara suga allt ivrigare tills han sprutade munnen full.

Han tittade ner gillandes och jag undrade vad det var jag egentligen törstade efter.

Dricka bör man annars dör man

Jobbsextrasslet börjar knyta sig som en snara kring min hals. Det känns som alla fyra börjar närma sig mig som om jag vore ett byte. Deras försök till att smyga sig på mig är rätt roande eftersom jag tydligt sett dem alla inta sina positioner. Professorn har gömt sig bakom ett alldeles för smalt träd. Där står han och kikar på mig samtidigt som han runkar. Där bakom trädet kan han låtsas vara ung och singel igen. Doktoranden ligger dreglandes på mage alldeles intill mig och försöker frenetiskt att få upp låset till den fotboja han vill placera runt min ömma fotled. Handledaren hukar i en buske en bit bort. Han syns knappt men jag vet att han är där. Det går inte att ta fel på hans sötmuskiga doft. Det vattnas om munnen på honom när han smyger på mig. Jag är den förbjudna frukten. Räven är lite annorlunda. Han gömmer sig inte på ett och samma ställe. Han springer från sten till sten och kommer mer än gärna fram för att nosa på mig. Han är arrogant och lömsk.

Själv sitter jag lojt i en solstol där mitt på den stekheta savannen. Den minimala bikinin täcker knappt min svettglansiga kropp men jag har en stor solhatt och svarta solglasögon som skyddar ansiktet. När jag blundar och håller andan kan jag höra hur de andras hjärtan dunkar som afrikanska trummor. Jag är så törstig.

I natt kom Martinimannen hem från sin resa och gav mig något att dricka.

My waaaaay

Sitter och matar in data, en oändlig mängd data. Ettorna och nollorna rasar förbi och jag dagdrömmer om Rävens bak. Jag brukar inte vara mycket för rumpor, är helt klart mest för händer, men just Rävens bak är otroligt tilltalande. Fantiserar om att se på när han duschar. Undrar om han sjunger i duschen. Jomen det gör han nog. Han sjunger samtidigt som han tvålar in sig, förmodligen gamla Sinatra låtar. Åh att få vara i ångan där i badrummet, känna tvåldoften och höra hans tolkning av Ol' Blue Eyes. Ögonen skulle följa löddret som glider nedför de fräkniga axlarna. Medans han skrubbade sig på bröstet skulle ett gäng bubblor fortsätta ner över hans rygg, följa svanken och stanna upp på ena skinkan. Precis då skulle han kika över axeln och se mig. Han skulle skrocka åt vart jag fäst blicken. Flinet skulle vara detsamma som det han hade när vi pratade gnistor, fast det rödlätta håret skulle vara mörkare nu när det var vått. Han skulle vända hela kroppen mot mig och min blick skulle vandra till hans vackra slaka kuk. Den skulle självklart dingla tungt mellan låren.

I fantasin brukar det dingla tungt.

See you in hell

Blöta dagar som denna önskar man sig lite flammande ord och några varma droppar på tungan. Är frusen och orkar inte tända brasan. Orkar inte tänka på Räven och Doktoranden och Professorn. Orkar inte ens tänka på Handledaren. Egentligen vill jag bara bädda ner mig i min självömkan. Sen kommer jag på att sådant får mig att må illa. Det är inte synd om mig. Det är bara synd. Synd och syndigt. De syndiga tankarna gör mig plötsligt på bättre humör.

I helvetet är det varmt i alla fall.

Tårtkalas

Jag har mer eller mindre medvetet minerat mitt liv med män och det börjar bli svårt att ta sig fram. Oklart? Javisst. Korkat? Eventuellt. Hade det kunnat vara annorlunda? Tveksamt.

Jag är nämligen beroende. Inte av sexet, inte av kärleksorden, inte ens av uppmärksamheten. Jag är beroende av manipulationen. Och nu menar jag inte manipulationen av männen utan manipulationen av min personlighet, för med dem alla är jag en annan. Alla får sig en egen bit.

Bit för bit blev en naturlig taktik när han som fick hela kakan inte ville behålla den. Ligger här i min birthday suit och väntar på att Någon ska blåsa ut ljusen.

Snäckan snackar om det osagda

Doktoranden kom. Han väckte tack och lov inte hela grannskapet men han var mycket mer berusad än vad jag trodde. Han slog sig ner vid mitt köksbord och jag kokade lite te. Jag kände mig nervös. Var lite rädd att han skulle ställa mig mot väggen och begära exklusivitet. Det vore inte klokt av honom att försöka tvinga in mig i ett hörn.

Han ser finurlig ut. Han vet att jag väntar och drar mer än gärna ut på att lätta sitt hjärta. Jag trummar otåligt på bordet samtidigt som jag rör ner lite honung i teet. Han ler. Jag nyper honom så hårt i armen att han skriker till. "Okej, okej... Jag berättar väl då" säger han och gnuggar sin arm. Han berättar att han varit ut med ett gäng från labbet, bland annat Handledaren. Handledaren brukar sällan vara med och om han väl är det tar han det oftast väldans lugnt med spriten. Den här kvällen hade han dock hällt i sig stora mängder sprit och varit allmänt oklar. Mot slutet av kvällen hade han tagit Doktoranden åt sidan och börjat prata om mig. Jag känner hur käkmusklerna spänner när jag hör att jag kommit på tal. Jag lyfter lätt på ögonbrynen i ett försök att se oförstående ut. Doktoranden fylleskrattar och berättar att Handledaren sagt att han är intresserad av mig, intresserad- på riktigt. Jag tvingar upp ögonbrynen ett snäpp till samtidigt som hjärtat skuttar. Jag får en flashback till Handledarens kyss och kinderna hettar.

Doktoranden fortsätter att skratta. "SÅ roligt är det väl inte? Är det så otroligt tycker du?" snäser jag och leker sårad. "Nejdå, men erkänn att det är komiskt, han pratade till och med om att byta jobb" svarar Doktoranden och tar min hand. Då inser jag att jag redan sitter i det där hörnet. I alla fall i hans ögon.

Lånta fjädrar

The image of myself which I try to create in my own mind, in order that I may love myself, is very different from the image which I try to create in the minds of others in order that they may love me.

Gradually, then suddenly

Bakiskåt som få spenderade jag hela eftermiddagen i telefon med Fransmannen. Han hade haft lite otur med sina börsaffärer och svor över oljepriser. Det är så njutningsfullt att höra honom svära. När han lugnat ner sig frågar han givetvis vad jag har på mig. Han berättar vad han vill göra med mig och tar bloss efter bloss på sin cigarett. Jag lyssnar lite lojt samtidigt som jag filar mina naglar. Vissa ord kittlar och andra får mig att rodna ordentligt.

Han vill att mina fingrar ska vandra dit hans röst leder dom. Solen lyser in igenom fönstret och jag lutar mig tillbaka i sängen. Allt låter mer romantiskt med en fransk brytning.

Ikväll var det tänkt att jag skulle ha en lugn kväll efter gårnattens drinkkavalkad och så ringer Doktoranden och säger att han är på väg hit. Han lät inte särskilt berusad. Jag säger att jag kommer vägra öppna och då hotar han med att väcka hela grannskapet. Det sista jag behöver är att grannarna lackar ur igen. Vad i helvete kan han ha på hjärtat?

Nybäddat för trubbel

Sover sött och väcks av den egenkomponerande ringsignalen. Handledarens röst hörs genom luren. Han behöver hjälp med något program och börjar beskriva skärmen. Jag mumlar att jag behöver en minut för att vakna till. Han blir förvånad över att jag ligger och sover mitt på dagen. Jag sätter mig upp i sängen och gnuggar ögonen. Även fast jag är helt groggy hinner jag tänka att jag hoppas att han föreställer mig naken i sängen. Det måste vara någon grad sjukt. Jag hjälper honom med att först byta inställningar och sen klicka rätt så att siffrorna som spottas ut är de han behöver. Det märks att han inte tycker om att be om min hjälp även om han säger sig uppskatta den. Vi pratar lite teknik ett tag och precis när vi håller på att runda av samtalet blir jag galet förvånad av hans sista fråga: "Vilken färg har lakanen?"