Nu på äldre dar har jag gått och blivit både filosof och nostalgiker. Det är ganska lustigt leverne. Lackar dessutom ur istället för att bli småsur. Det är underbart att få slå på stort för minsta lilla. Skrattar gärna åt mig själv men mest åt andra och alltid, alltid sist. Dags att släppa det man mist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar