A roll in the hay

Nätterna med Räven var roliga. Han var oberäknelig och nyfiken. Två underbara egenskaper i en kavaljer. Vi skojade friskt med andra och oss själva. Hans skratt är klingande och fungerade utmärkt som parningsläte. Det kommer kanske inte som en överraskning att vi låg med vandra. Många gånger. Den stora överraskningen var att när morgonen kom låg vi kvar. Paniken som brukar komma över mig efter att ha kommit kom inte. Han drog inte ifrån mig eller i mig och då kunde jag vara kvar där naken under lakanen. Han ville inte veta mer än jag ville berätta och han förtäljde inget annat än det jag frågade om. Såhär i efterhand har såklart saker och ting förlorat lite av sin glans men minnet av hans glansiga ollon får det fortfarande att tindra i mina ögon.

Ursäkter, ursäkter

Jag ska snart ta tillfälle att återuppleva min och Rävens natt och morgon och natt igen. Är på uppdrag i Manstaden och har inte tid att förnimma det som hänt.

Är strax tillbaka med en pepparkaka till historia. Då får ni lova att vara snälla.

Two tickets to ride

Räven skuttar in på mitt rum viftandes med två to die for biljetter till ett evenemang jag nämnde i förra veckan. Han ser så jävla nöjd ut. Jag försöker dölja min avundsjuka men min höggröna ton avslöjar mig. Jag snurrar runt i kontorsstolen, rullar den mot honom och sträcker mig efter de åtråvärda pappersbitarna. Jag kräver att få titta på dem. Han säger att han vill att jag ska sätta mig på mina giriga händer innan han tänker visa mig något överhuvudtaget. Efter det att han motstått ett batteri av protester placerar jag motvilligt in en hand under utsidan av varje lår. Han stänger dörren bakom sig och håller fram biljetterna lite försiktigt. Jag lutar mig framåt så långt det bara går. "Men du måste ju komma närmare" säger jag och kisar. Han tar ett steg till och sträcker ut armen lite lite till. "Närmare!" kommenderar jag.

Han tar ett till steg och jag kan se att det mycket riktigt är två stycken visum till en värld jag suktat efter vartenda minut sen jag var där sist. Jag tittar upp på honom med mina allra finaste valpögon. Självklart är underläppen med och plutar. "Men rara rara Räv, visst är det så att en av dessa biljetter är till mig?" frågar jag milt och viftar på fransarna. Han säger ingenting utan tar bara ännu ett steg emot mig. Han släpper mig inte med blicken och hans ögon fullkomligt sprakar samtidigt som han drar retsamt med biljetterna mot min kind. Den kittlande beröringen och den intensiva ögonkontakten får mig att flämta till.

Han böjer sig fram lite, i vad jag definitivt tror var ett försök till att stjäla en kyss, men med ett knyck sätter jag mig rakt upp i stolen och kommer undan hans fånplutande läppar. Jag drar fram mina halvdomnade händer, lutar mig tillbaka och lägger armarna i kors över bröstet. "När hämtar du mig?" frågar jag och höjer på ögonbrynen. "Halv sju" svarar han och ler.

Jag är idag förvånad över hur lättköpt jag var. Mitt spel är uppenbarligen lite off. Skyller väl på vintermörkret och kylan. Om några timmar kommer han alltså för att hämta mig, så håll tummarna för att vi inte ligger och knullar oss varma någonstans inatt.

"Drink me"

Som tidigare nämnts kom Martinimannen hem från sina resor. Han ville ta vid där vi slutade (med andra ord knullandes mot mitt sminkbord). Varför förstår folk aldrig att det inte går att ta vid där man slutade? Varför tror de att tiden står still så fort de lämnat rummet? Jag slutar inte existera, filosofera eller masturbera bara för att någon försvinner bort en stund. The show must go on liksom.

Jag vet inte om jag inbillade mig men jag tyckte att han blivit lite gråare om tinningarna. Han sa att han var trött på att resa, trött på att vandra och trött på allt ansvar. Jag var däremot trött på hans gnäll så jag bestämde mig för att det inte vore helt fel att knäppa upp hans byxor och se om jag kunde få ett slut på hans buttra pladder. Han pratade på om jobbstress och jobbpress och jag gled ner på knä. Sen vet jag inte om jag inbillade mig igen, men det var som att hans kuk blivit gröve.

När läpparna mötte ollonet började han staka sig. Medans jag sög och slickade kuken till liv blev det svårare och svårare för honom att framföra sitt livsmissnöje. Hans höfter började svänga i takt med att munnen gled upp och ner för ståndet. Han slutade gnälla och gav istället ifrån sig märkliga stön. Ja, det var alltså inte märkligt att han stönade, jag är faktiskt en hejare på avsugningar, det märkliga var hur han stönade.

Aja, i alla fall så slutade han gnälla och det var ju hela poängen. Men sen, sen hände det riktigt märkliga. Jag kände hur pungen drog ihop sig, att han var nära klimax, vilket är då jag brukar backa ett steg och runka ur sprutet i det fria. Jag gillar nämligen att känna det varma kladdet på min hud. Men nu fortsatte jag bara suga allt ivrigare tills han sprutade munnen full.

Han tittade ner gillandes och jag undrade vad det var jag egentligen törstade efter.

Dricka bör man annars dör man

Jobbsextrasslet börjar knyta sig som en snara kring min hals. Det känns som alla fyra börjar närma sig mig som om jag vore ett byte. Deras försök till att smyga sig på mig är rätt roande eftersom jag tydligt sett dem alla inta sina positioner. Professorn har gömt sig bakom ett alldeles för smalt träd. Där står han och kikar på mig samtidigt som han runkar. Där bakom trädet kan han låtsas vara ung och singel igen. Doktoranden ligger dreglandes på mage alldeles intill mig och försöker frenetiskt att få upp låset till den fotboja han vill placera runt min ömma fotled. Handledaren hukar i en buske en bit bort. Han syns knappt men jag vet att han är där. Det går inte att ta fel på hans sötmuskiga doft. Det vattnas om munnen på honom när han smyger på mig. Jag är den förbjudna frukten. Räven är lite annorlunda. Han gömmer sig inte på ett och samma ställe. Han springer från sten till sten och kommer mer än gärna fram för att nosa på mig. Han är arrogant och lömsk.

Själv sitter jag lojt i en solstol där mitt på den stekheta savannen. Den minimala bikinin täcker knappt min svettglansiga kropp men jag har en stor solhatt och svarta solglasögon som skyddar ansiktet. När jag blundar och håller andan kan jag höra hur de andras hjärtan dunkar som afrikanska trummor. Jag är så törstig.

I natt kom Martinimannen hem från sin resa och gav mig något att dricka.