Tuzågrmo

Blev nyligen påmind om det faktum att man ibland glömmer bort att folk finns. Det kanske låter tråkigt men egentligen är det rätt bra. Att få komma ihåg hur de smaksatte tillvaron är nyttigt tror jag ändå. Vissa lämnar en bitter eftersmak och andra en mera syrlig. Undrar vad jag har för smak.

Jag har nog rätt dålig smak. Fast man kan kanske inte säga att en smak är sämre än någon annan eftersom smaken är som baken: rund och fast och underbar att bita i.

"Come on, baby, I'll put you up in a great condo."

Helgen gick i sötmans tecken. Orosmolnet som vilade över mig skingrades något av Kostymens upptåg. Jag är som sagt inte den som gärna lägger mig och knullar i en buske. Däremot om Hank Moodys mer uppklädda doppelganger vill smeka mig lite lätt mellan låren när vi sitter och avnjuter ett glas rött bland folk på finrestaurang så funkar det. Det är våran hemlis att han drar fingertopparna över troskanten samtidigt som vi smuttar och diskuterar Baudrillard. Det är roligt att låtsas som ingenting när han masserar något snabbare. Det är härligt att bolla med idéer om det hyperreella samtidigt som man känner att bröstvårtorna styvnar. Gillar att inte veta om det är hans reflektioner eller hans beröring som orsakar min ökande puls. Han hade mig definitivt lindad runt sitt finger (vitsigt värre).

Anywho...

Det skumma var att varje gång hans läppar mötte mina översvämmades min hjärna av minnen av kyssen jag delat med Handledaren. Det var sjukt ennerverande. Efter ett tag fick jag helt enkelt be Kostymen att inte kyssa mig mer.

Skämtar du med mig?

Var till slut tvungen att ta mig samman och återgå till jobbet. Jag gömde mig på mitt rum och begravde mig i statistik. Det knackar på dörren. Jag hörde direkt på knackningen att det var Handledaren. Jag känner så väl igen hur det låter när hans knogar möter trä. Hela min kropp stelnade till och munnen blev torr. "Kom in" hostar jag fram (försöker fortfarande spela lite sjuk). Han kliver in och har med sig några böcker jag efterfrågat. Han sätter sig och småpratar lite. Jag är nervös och jag tror jag darrar lite på rösten. Han låtsas som ingenting och fyrar av några neutrala leenden. När jag nämner att jag snart ska på konferens höjer han lite på ögonbrynet. "Ska du åka med Professorn?" frågar han. Jag klarar inte av att titta honom i ögonen när jag svarar. Han ställer ifrån sig böckerna. "Akta dig för Professorn, jag har hört rykten om honom" säger han med en allvarlig ton. Orden vände min mage. Tyckte först att det var lite rart av honom att varna mig, samtidigt som jag fick någon skum variant av skuldkänslor.

Nu när jag tänker på det blir jag bara arg.

Hjärtslag

Vi jobbade sent. Datorn krånglade och bandet hakade upp sig. Inget ville fungera. Vi var frustrerade. Han var dessutom på extremt dåligt humör. Han skällde på mig. Det var nära till gråt. Jag gick för att fixa lite kaffe. Ljudet av mina arga klackar mot stengolvet ekade i de tomma korridorerna. Jag slängde ilsket upp skåpet på jakt efter filter. Letade febrilt medan tårarna vällde. Så står han plötsligt i dörren. "Blir det kaffe eller?" muttrar han. Då brister det och en tår rullar nedför min kind. Jag torkar bort den snabbare än snabbast. Våra ögon möts och jag ser att hans brinner. Det är som att han tittar igenom mig. Jag känner mig naken på ett sätt som jag inte är van vid. Han tar stora kliv mot mig och tar mitt ansikte i sina stora händer. Jag känner hans varma andedräkt mot mitt ansikte. Han är så nära. Jag darrar som ett asplöv för ett ögonblick men när våra läppar möts blir jag omedelbart stadig. Våra tungor snuddar vid varandra och våra kroppar pressas ihop. Sen är det som att laddningen orsakar ett polbyte. Vi repelleras. Inga ord, inga tankar. Bara två hjärtan som bankar.

Det här går inte. Vilket såklart är anledningen till att jag kommer bli besatt av det.

Vi talar inte mer om det

Jobbigt jobbiga jobbsaker. Man tänker så det knakar och plötsligt uppstår det sprickor. Genom dessa sprickor sipprar det ibland upp märkliga tankar. Ibland är dessvärre en klar underdrift. Igår kysstes jag och Handledaren. Idag var jag hemma "sjuk". Mesigare kan ingen vara.

Som ett girigt troll biter jag alltid av alldeles för stora tuggor.

Guldlock

Doktoranden verkade nervös när han öppnade dörren. Som om han hade något att dölja. Jag kan vara riktigt misstänksam ibland. Inget jag kan rå för, det är bara något livet har lärt mig att vara. Vi slog oss ner i hans nedsuttna soffa och jag pladdrade på om dittan och dattan som hänt under sommaren. Han försökte i alla fall se ut som om han lyssnade. Jag satt och återberättade någon halvlustig anekdot om en rasta mack och plötsligt smeker han med handen över min kind. Jag tittar på honom lite under lugg och sen fanns det inte mycket mer att göra än att hångla. Det var ett annorlunda hångel än våra tidigare. Han tog sig tid att retas. Jag lät honom veta att jag gillade det. Konstrasten mellan hans brunbrända händer och de mjölkvita delarna av min kropp fascinerade mig. Han följde konturerna av min mun med ett finger och pressade sen in det mellan mina läppar. Jag slickade och sög på det. Hans andra hand letade sig in under byxlinningen. Det var extra härligt att suga och rida hans fingrar. Det efterföljande sexet var skönt, helt annorlunda jämfört med Kostymens knullkonster.

Jag har hittat för mjuk och för hård. Nu väntar jag på just right. Sen väntar jag även på ett password please. Mejl me.

I hetaste laget

Har haft det hett, hett och hett igen. Kostymen bjöd med mig på en resa och jag har fortfarande dimmiga ögon. Han gillar det där med att sexa i offentliga miljöer. Själv är jag lite blyg av mig. Hade svårt att släppa loss ordentligt i början men han har nog knullat blygheten ur mig. Gillade att vara hans i ett par dagar. Jag var hans och han var min. Han vill nog vara min mer. Han skickar sötsliskiga ord till min mobil men ikväll ska jag vara med Doktoranden. Jag har missunnat honom den senaste tiden. Jag vill också såklart få en rapport om hur det är med Handledaren och Professorn innan jag intar labbet igen. Jag gillar att vara förberedd.