My waaaaay

Sitter och matar in data, en oändlig mängd data. Ettorna och nollorna rasar förbi och jag dagdrömmer om Rävens bak. Jag brukar inte vara mycket för rumpor, är helt klart mest för händer, men just Rävens bak är otroligt tilltalande. Fantiserar om att se på när han duschar. Undrar om han sjunger i duschen. Jomen det gör han nog. Han sjunger samtidigt som han tvålar in sig, förmodligen gamla Sinatra låtar. Åh att få vara i ångan där i badrummet, känna tvåldoften och höra hans tolkning av Ol' Blue Eyes. Ögonen skulle följa löddret som glider nedför de fräkniga axlarna. Medans han skrubbade sig på bröstet skulle ett gäng bubblor fortsätta ner över hans rygg, följa svanken och stanna upp på ena skinkan. Precis då skulle han kika över axeln och se mig. Han skulle skrocka åt vart jag fäst blicken. Flinet skulle vara detsamma som det han hade när vi pratade gnistor, fast det rödlätta håret skulle vara mörkare nu när det var vått. Han skulle vända hela kroppen mot mig och min blick skulle vandra till hans vackra slaka kuk. Den skulle självklart dingla tungt mellan låren.

I fantasin brukar det dingla tungt.

See you in hell

Blöta dagar som denna önskar man sig lite flammande ord och några varma droppar på tungan. Är frusen och orkar inte tända brasan. Orkar inte tänka på Räven och Doktoranden och Professorn. Orkar inte ens tänka på Handledaren. Egentligen vill jag bara bädda ner mig i min självömkan. Sen kommer jag på att sådant får mig att må illa. Det är inte synd om mig. Det är bara synd. Synd och syndigt. De syndiga tankarna gör mig plötsligt på bättre humör.

I helvetet är det varmt i alla fall.

Tårtkalas

Jag har mer eller mindre medvetet minerat mitt liv med män och det börjar bli svårt att ta sig fram. Oklart? Javisst. Korkat? Eventuellt. Hade det kunnat vara annorlunda? Tveksamt.

Jag är nämligen beroende. Inte av sexet, inte av kärleksorden, inte ens av uppmärksamheten. Jag är beroende av manipulationen. Och nu menar jag inte manipulationen av männen utan manipulationen av min personlighet, för med dem alla är jag en annan. Alla får sig en egen bit.

Bit för bit blev en naturlig taktik när han som fick hela kakan inte ville behålla den. Ligger här i min birthday suit och väntar på att Någon ska blåsa ut ljusen.

Snäckan snackar om det osagda

Doktoranden kom. Han väckte tack och lov inte hela grannskapet men han var mycket mer berusad än vad jag trodde. Han slog sig ner vid mitt köksbord och jag kokade lite te. Jag kände mig nervös. Var lite rädd att han skulle ställa mig mot väggen och begära exklusivitet. Det vore inte klokt av honom att försöka tvinga in mig i ett hörn.

Han ser finurlig ut. Han vet att jag väntar och drar mer än gärna ut på att lätta sitt hjärta. Jag trummar otåligt på bordet samtidigt som jag rör ner lite honung i teet. Han ler. Jag nyper honom så hårt i armen att han skriker till. "Okej, okej... Jag berättar väl då" säger han och gnuggar sin arm. Han berättar att han varit ut med ett gäng från labbet, bland annat Handledaren. Handledaren brukar sällan vara med och om han väl är det tar han det oftast väldans lugnt med spriten. Den här kvällen hade han dock hällt i sig stora mängder sprit och varit allmänt oklar. Mot slutet av kvällen hade han tagit Doktoranden åt sidan och börjat prata om mig. Jag känner hur käkmusklerna spänner när jag hör att jag kommit på tal. Jag lyfter lätt på ögonbrynen i ett försök att se oförstående ut. Doktoranden fylleskrattar och berättar att Handledaren sagt att han är intresserad av mig, intresserad- på riktigt. Jag tvingar upp ögonbrynen ett snäpp till samtidigt som hjärtat skuttar. Jag får en flashback till Handledarens kyss och kinderna hettar.

Doktoranden fortsätter att skratta. "SÅ roligt är det väl inte? Är det så otroligt tycker du?" snäser jag och leker sårad. "Nejdå, men erkänn att det är komiskt, han pratade till och med om att byta jobb" svarar Doktoranden och tar min hand. Då inser jag att jag redan sitter i det där hörnet. I alla fall i hans ögon.

Lånta fjädrar

The image of myself which I try to create in my own mind, in order that I may love myself, is very different from the image which I try to create in the minds of others in order that they may love me.

Gradually, then suddenly

Bakiskåt som få spenderade jag hela eftermiddagen i telefon med Fransmannen. Han hade haft lite otur med sina börsaffärer och svor över oljepriser. Det är så njutningsfullt att höra honom svära. När han lugnat ner sig frågar han givetvis vad jag har på mig. Han berättar vad han vill göra med mig och tar bloss efter bloss på sin cigarett. Jag lyssnar lite lojt samtidigt som jag filar mina naglar. Vissa ord kittlar och andra får mig att rodna ordentligt.

Han vill att mina fingrar ska vandra dit hans röst leder dom. Solen lyser in igenom fönstret och jag lutar mig tillbaka i sängen. Allt låter mer romantiskt med en fransk brytning.

Ikväll var det tänkt att jag skulle ha en lugn kväll efter gårnattens drinkkavalkad och så ringer Doktoranden och säger att han är på väg hit. Han lät inte särskilt berusad. Jag säger att jag kommer vägra öppna och då hotar han med att väcka hela grannskapet. Det sista jag behöver är att grannarna lackar ur igen. Vad i helvete kan han ha på hjärtat?

Nybäddat för trubbel

Sover sött och väcks av den egenkomponerande ringsignalen. Handledarens röst hörs genom luren. Han behöver hjälp med något program och börjar beskriva skärmen. Jag mumlar att jag behöver en minut för att vakna till. Han blir förvånad över att jag ligger och sover mitt på dagen. Jag sätter mig upp i sängen och gnuggar ögonen. Även fast jag är helt groggy hinner jag tänka att jag hoppas att han föreställer mig naken i sängen. Det måste vara någon grad sjukt. Jag hjälper honom med att först byta inställningar och sen klicka rätt så att siffrorna som spottas ut är de han behöver. Det märks att han inte tycker om att be om min hjälp även om han säger sig uppskatta den. Vi pratar lite teknik ett tag och precis när vi håller på att runda av samtalet blir jag galet förvånad av hans sista fråga: "Vilken färg har lakanen?"

Skrattar bäst som skrattar sist

Blev glad när Handledaren kallade mig till sitt rum. Vi har inte sett alltför mycket av varandra sen han gjorde sitt oväntade (och fortfarande oförklarade) besök. Min lycka av att få nosa i mig hans doft försvann dessvärre snabbt. Han visade sig vara grinig som få. Han skickade mig till kopiatorn fem gånger. Det var bara att bita ihop och le. På min sista runda springer jag såklart på Räven. "Så det är dina ilskna klackar jag hör eka igenom korridoren" säger han och försöker sudda bort min bistra min. Jag svarar inte utan klackar bara vidare. Envis som få följer han efter och lutar sig mot kopiatorn. "Du är riktigt bra på att kopiera" försöker han igen. Jag smäller tvärt ner den övre delen av helvetesmaskinen och klämmer nästan hans hand. Vi båda hoppar till av ljudet och sen brister det. Vi skrattar och skrattar lite till.

När jag återvänder till Handledarens rum har han gått hem för dagen.

Se upp för dörrarna

Jag har tänkt på Rävens besök hela helgen. Jag visade det inte då men hans misstankar gjorde mig orolig. Orolig och lite illamående. Det sista jag behöver är att han börjar gräva i mina affärer. Jag inser nu att jag eventuellt gett mig in på en flört av det farligare slaget. Ska försöka hålla huvudet och ljumskarna kalla den kommande veckan.

Hur det nu ska gå till.

Räven raskar

Knackeliknack på dörren till kontoret och där står den rödlätta. Han slår sig ner och tittar sig omkring. "Vilken röra" säger han och drar på mungiporna. "Mmm... organiserat kaos" svarar jag och knappar oberört vidare på tangentbordet. Det är nu jag väntar mig att han kommer med en jobbrelaterad fråga där jag kan briljera. Istället säger han "Om jag har förstått saker och ting rätt så ligger du med Professorn, Doktoranden och förmodligen även Handledaren." Jag slutar knappa. Konstpaus. "Vart har du hört det?" frågar jag med ett försök till förvåning. Att de alla var så otroligt störda av våra gnistor i onsdags ger han som anledning till sin slutsats. Jag pustar ut inombords. Det var inte direkt ett påtagligt bevis. Jag lägger på en klang av irritation till förklaringen att de känner väl alla tre igen när en räv är i farten och är väl lite överbeskyddande. Kan dock inte låta bli att lägga till ett retsamt "kanske."

Han lutar sig fram över skrivbordet. "Du tycker alltså att det slog gnistor" konstaterar han och flinar det sexigaste flinet i världshistorien. Jag lyfter blicken från skärmen, lutar mig tillbaka och inser att det här kommer bli jobbigt.

Strawberries and cream

Ett gäng från jobbet var ut i onsdags. Jag hämtar mig fortfarande. Det var lite nytt folk som följde med. Alltid trevligt att få prata med lite nytt folk. Till en början var det samma gamla tugg om anslag och yadda yadda. Jag smet ut för ta lite luft och när jag kom tillbaka la jag märke till en av de nya. En strawberry-blonde uppenbarelse med bedårande fräknar på näsryggen, breda axlar och ett otroligt charmigt kroppsspråk. Alla satt som trollbundna och lyssnade på honom. De åt ur hans hand och det syntes att han njöt av det. Det var anledning nog för mig att ge mig in i leken för att raljera. Kvicka repliker utbyttes resten av kvällen. Ingen annan hade en chans att hänga med. Han kärvade och bråkade och retades, och jag var i himmelriket. Trosorna var alldeles blöta. Äntligen någon som är bra på att flörta.