Borde ha förstått varför jag var så bestört över att han skulle lämna mig i förtid. Resfebern har redan förvandlats till den sedvanliga dödsångesten och jag hade verkligen behövt bli vaggad till sömns. Har inte berättat för någon att jag inte sovit mer än ett par timmar varje natt sen han åkte men det börjar tyvärr synas.
Istället för att sova tänker jag på min begravning och på om han skulle vara på plats. Undrar om han skulle slänga en ros ner på kistan som alla andra eller om han skulle komma ihåg att jag inte tycker om rosor. Tänker att folk kanske skulle undra vem han är och vad han gör där. Skulle han berätta att han höll mig kär?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar