Träffar Handledaren uppe på labbet och allt är precis som vanligt. Han hejar glatt och berättar om några problem han haft med diverse experiment. Jag nickar och ler och försöker komma med råd. Han springer iväg på ett möte och jag för att kopiera lite papper. Det rytmiska ljudet av kopiatorn får tankarna att sväva tillbaka till bilden av honom vid min dörr. Jag undrar varför han inte förklarade anledningen till att han besökt mig. Jag undrar varför jag inte frågade. Sen undrar jag om jag drömt alltihopa. Då piper kopiatorn ljudligt för att säga att jag ska sluta inbilla mig att det är inbillning.
Jag är ibland lite dramatisk i mina ordval men sanningen är att vi har bara kyssts och det enda jag egentligen vet är att jag vill kyssas mera. Jag romantiserar gärna mina relationer till mer än vad de är bara för att rättfärdiga dem. Det funkar för mig.
Jag vet att ikväll kommer förmodligen någon annan falla offer för mina vilda fantasier. Kanske dras de in i min värld. Kanske inte. Det är inte så att jag inte blir kär i någon. Jag blir fan kär i alla.
4 kommentarer:
Jag vet hur det är, ibland är det inte så satans lätt att klämma ur sig den där frågan man har på tungan. Jag har en som jag har gått och sparat på i en vecka nu.
Och jag blir kär i dig.
Jag måste erkänna att jag saknar Dr. Lapp Betty's intellektuella stimulans ibland.
Ofta vågar man inte fråga frågan för att man är rädd för svaret. Det tycker jag kan vara ett legitimt skäl. Men som i mitt fall- att vara rädd för att ens ställa frågan bara för att man inte vill att de ska veta att man ens funderat över det- är bara pinsamt.
Love is in the air bb!
Måste man så måste man. Du vet vart du kan hitta mig.
Skicka en kommentar