By popular demand

Uppklädd till tänderna glider jag in på festen. Eller det känns lite mer som att jag svävar då jag just fått reda på att jag vunnit ännu ett pris och lite lite pengar. Jag har en trevlig man till bords, eller jag tror att han trevlig. Mitt bristande omdöme gällande hans karaktär beror på att han pratar varken svenska eller engelska och min japanska går defintivt av för hackor. Vi nickar i alla fall mycket åt varandra och det är ju trevligt.

Räven sitter snett framför till höger och Doktoranden snett framför till vänster. Under varmrätten undrar jag om de inte bildat en pakt för att supa mig under bordet eftersom de hela tiden turas om att skåla med mig. Skål höger! Skål vänster! Japanen gör misstaget att haka på lite för många gånger och är rejält blossig. Jag tittar mig omkring för att försöka få syn på Handledaren men jag hittar honom inte vid något av borden. Professorn sitter vid hedersbordet och blinkar. Det känns fint än så länge men jag har ganska svårt att andas.

Efter maten slinker jag ut för att röka min sista Galouises. Det känns lite sorgligt men Fransmannen har lovat att skicka fler. Den kyliga luften tar sig snabbt in under klänningen och jag fryser. Jag letar frenetiskt efter eld i min minimala handväska. När jag väl hittar tändaren så är det så klart omöjligt att få fjutt på den. Genom fönstret ser man stiliga damer och herrar glatt minglandes. Jag märker att det känns extra kallt vid en punkt bakom mitt ena knäet och när jag vrider mig för att se vad det kan bero på, ser jag att jag redan fått en maska på strumpbyxorna.

"Ajdå" säger en ljus röst. När jag vänder mig om står det en bedårande blondin på trappan bakom mig. Hon fiskar upp en tändare från kappfickan och håller fram den för att tända min cigg. "Ja du var smart och tog på dig jackan, en annan håller på och förfryser" säger jag i brist på konversationsämnen och blåser ut ett rökmoln. "Nej, nej, du är den smarta som inte för en sekund skyler den där vackra klänningen, du är betagande i den" fortsätter hon. Jag tackar för komplimangen men känner mig genast lite misstänksam.

Hon tänder sin cigarett och vi småpratar lite. Nikotinet gör mig snurrig och vinet har definitivt satt sig i knäna. Plötsligt säger hon bara "Vill du följa med mig hem?" "Ursäkta?" frågar jag, säker på att jag hört fel i spritdimman. "Ja, jag tänkte att jag skulle bjuda hem dig och eventuellt hångla upp dig." Jag är något chockad av hennes framfusighet men samtidigt finner jag den uppfriskande. Jag tänker efter. Inne finns det många beprövade kukar men de är fästa vid lika många, om inte fler, beprövade problem. Ute finns Bedårande och jag känner mig äventyrlig. Valet var inte alltför svårt. "Ok" säger jag och kastar min fimp på marken.

Hon hånglar upp mig redan i taxin. Chauffören hade så fullt upp med att glo på oss i backspegeln att vi nästan åkte i diket ett par gånger. Hennes kyssar var mjuka och försiktiga men hennes gracila händer var bestämda. Hon drar mig intill sig och pressar isär mina ben.

Hennes lägenhet var minimalistisk och allt var vitt, vitt och vitt igen. Vi smeker av varandra kläderna och lägger oss i sängen. Vi turas om att suga på varandras bröstvårtor. Hon slickar sig nedför min kropp och stannar länge mellan mina lår. Hennes fingrar och tunga får mig att sjunga.

Vi somnar framåt fem och jag vaknar vid sju. Samlar ihop mina kläder och smyger mig ut till hallen. Hängandes på väggen ser jag något som får mig att gnugga ögonen. Nej, det kan inte, jo men det är det.

Det är ett familjefoto. Ljus mamma, mörk pappa, en ung Bedårande och en ännu yngre Handledare.