Jag hade bestämt mig för att stanna hemma igår men Dalkullan hade bekymmer som behövde dränkas. Hann inte göra mer än en barvända innan jag träffade på Fotografen i vimlet. Han var arg. Han hade hört om min seglats. Jag smuttade lugnt på min martini medan han påbörjade en avhyvling. Det var så konstigt att se honom sne, han som alltid varit fläckfri.
Vart hade jag tagit vägen? Hur kunde jag bara segla iväg? Varför hade jag inte hört av mig? Frågorna haglade utan utrymme för svar. När han pausade för att andas lite log jag mitt busigaste leende. Han mjuknade. Tyckte jag inte om honom? Hade inte vi inte haft trevligt ihop?
Jag tog hans hand och ledde honom till bardisken. Bjöd på en Sazerac. Efter halva var allt förlåtet. När glaset var tomt hånglade vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar