Mörkret föll men det var jag som skrubbade knät. Tvära kast och jag letar febrilt efter min kvast. Det var alldeles för längesen jag fick användning för den. Han är min våta dröm men det jag egentligen behöver är riktigt djup sömn. Hallucinerar fram kärleksbarn och skjuter på saker. Hans ord sätter sig precis där de ska, mellan revbenen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar