En stor dag egentligen. Rider fortfarande på svallvågor men har ingen att fira ordentligt med. Får gnälla lite till Fransmannen så ska vi se att han skickar ett fång blommor. Mitt i stressen var Valpen sjukt ihärdig. Går det inte att tona ut folk nuförtiden eller?
Jomen det går tydligen visst, har ju själv mörkats rätt ordentligt ett par gånger nu (tack förresten för det Televerket).
Ringer honom och viskar rart. Snabbt blir det snusk. Fingrarna mina hittar dit han leder dem. Hans röst mullrar fram ord som gör skåran glatt. Jag har så skönt att det i stunden känns som att jag skulle göra allt han ber mig om. Detta talar jag om för honom. Kände mig ögonblickligen fruktansvärt sårbar. Visst var det uppfriskande men jag ångrar det lite nu.
Ringer Journalisten och lyssnar på honom när han artikulerar. Han får alldeles för snälla ord, ord som egentligen är menade för någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar