Bakbunden

Rullar mina överbelastade Samsonite igenom tullen med ett påtvingat leende. Är matt och fruktansvärt törstig. Kända tryckta ansikten välkomnar en hem. Hatar flygplatser. Dörrarna öppnar sig och mycket riktigt står han precis där han lovat att stå. Med sig har han en underbar bukett blommor utan en enda ros att sticka sig på. Folkmassan till trots döljer han inte sin hunger. I taxin hem viskar allt det han ska göra i mitt öra.