Marielito

När jag tänker efter så visste jag nog från första stund att Jesus höll på med farliga olagligheter, jag struntade bara i det. Jag behövde svepas med och bort. Det var en trevlig romans, intressant på många sätt.

En kväll efter att vi knullat grät han i min famn, något han sa han inte gjort på flera år. Han berättade om sin barndom, om hans våldsamma pappa, om flykten, om knarket och om en längtan efter att bli mäktig och framförallt respekterad. Framför mig kunde jag se den livrädda pojken på den överbelastade båten. Om jag förmått att berätta min historia skulle han blivit chockerad av de smutsiga likheterna. Men jag var tyst eftersom det han behövde var någon oförstående, någon rörande orörd och främmande. Kontrasten mellan hans mörka hud och min mjölkvita var det som lugnande och kändes tryggt. Han ville att jag skulle vara hans välavlade, välutbildade isprinsessa så jag bjöd på det.

Kvällen innan jag skulle åka hem hade vi planerat en romantisk adjömiddag men han dök inte upp. Jag packade förtvivlat mina väskor. Utmattad av oro slumrade jag till framåt morgontimmarna och väcktes av en hand mot min kind. Jesus stod över mig, hans ansikte alldeles svullet på högra sidan, ögat blått och pannan blodig. Han bad tusen gånger om ursäkt och sa att han åtminstone ville se till att jag kom tryggt fram till flygplatsen. Det är svårt att inte förlåta någon som blöder så jag lät honom skjutsa mig.

Innan jag klev ur bilen sa han att han hoppades att minnen av våra heta kyssar skulle hålla mig varm under den kalla vintern och om inte skulle han skicka en pälsmössa. Idag är det varmt ute och minnena får mig att svettas.