Helgen gick i sötmans tecken. Orosmolnet som vilade över mig skingrades något av Kostymens upptåg. Jag är som sagt inte den som gärna lägger mig och knullar i en buske. Däremot om Hank Moodys mer uppklädda doppelganger vill smeka mig lite lätt mellan låren när vi sitter och avnjuter ett glas rött bland folk på finrestaurang så funkar det. Det är våran hemlis att han drar fingertopparna över troskanten samtidigt som vi smuttar och diskuterar Baudrillard. Det är roligt att låtsas som ingenting när han masserar något snabbare. Det är härligt att bolla med idéer om det hyperreella samtidigt som man känner att bröstvårtorna styvnar. Gillar att inte veta om det är hans reflektioner eller hans beröring som orsakar min ökande puls. Han hade mig definitivt lindad runt sitt finger (vitsigt värre).
Anywho...
Det skumma var att varje gång hans läppar mötte mina översvämmades min hjärna av minnen av kyssen jag delat med Handledaren. Det var sjukt ennerverande. Efter ett tag fick jag helt enkelt be Kostymen att inte kyssa mig mer.
2 kommentarer:
Klockrent Pretty woman citat. Du blandar så härligt med popkultur. Jag brukar Googla fram olika referenser. Kul som fan att läsa din blogg!
Jag tycker att det är kul att du tycker att det är kul.
Skicka en kommentar