Hjärtslag

Vi jobbade sent. Datorn krånglade och bandet hakade upp sig. Inget ville fungera. Vi var frustrerade. Han var dessutom på extremt dåligt humör. Han skällde på mig. Det var nära till gråt. Jag gick för att fixa lite kaffe. Ljudet av mina arga klackar mot stengolvet ekade i de tomma korridorerna. Jag slängde ilsket upp skåpet på jakt efter filter. Letade febrilt medan tårarna vällde. Så står han plötsligt i dörren. "Blir det kaffe eller?" muttrar han. Då brister det och en tår rullar nedför min kind. Jag torkar bort den snabbare än snabbast. Våra ögon möts och jag ser att hans brinner. Det är som att han tittar igenom mig. Jag känner mig naken på ett sätt som jag inte är van vid. Han tar stora kliv mot mig och tar mitt ansikte i sina stora händer. Jag känner hans varma andedräkt mot mitt ansikte. Han är så nära. Jag darrar som ett asplöv för ett ögonblick men när våra läppar möts blir jag omedelbart stadig. Våra tungor snuddar vid varandra och våra kroppar pressas ihop. Sen är det som att laddningen orsakar ett polbyte. Vi repelleras. Inga ord, inga tankar. Bara två hjärtan som bankar.

Det här går inte. Vilket såklart är anledningen till att jag kommer bli besatt av det.