Doktoranden har blivit misstänksam. Professorn har totalt förlorat kontakten med verkligheten. Handledaren ger mig så många tvetydiga budskap att jag helt tappat tråden. Kostymen skickar blommor till kontoret. Jag drunknar.
Ingen vill prata. Ingen vill skrapa. Känner mig som en sådan där spelande apa.
7 kommentarer:
rörigt. =/
Trummar på min minitrumma och är sugen på banan. Rörigt värre.
Känner igen det där med att ingen vill lära känna en "på riktigt" att de liksom inte kan eller orkar knacka igenom de första lagren. Ibland måste man vara tydligare. Sänka sig till deras nivå. Tyvärr är det så.
Du bloggar mindre o mindre---snyft=/
Sänka mig? Går det verkligen att komma lägre?
Mindre och mindre för ett litet tag. Snart är ljuset i tunneln. Jag blir oerhört glad över att du, min anonyma (vän? fiende?), håller koll på mig. Det behöver jag!
Klart jag är en vän, o klart jag följer din blogg;-) (angående ovanstående kommentar om "mindre o mindre" )Du skriver på ett härligt sarkastiskt/ironiskt (lär mig aldrig skillnaden) sätt som fängslar mig=)I vissa fall känner jag igen mig o i andra är det totalt främmande.
Kram Anna
Tack för det f.d. anonyma vän Anna (alltså tidigare var du anonym och nu heter du Anna- inte att du tidigare var en vän och inte är det mer..)Det var kul att höra.
Skicka en kommentar