20.10.07

Mamma, pappa, barn

Konferensen var en succé även om resan dit kändes lång. Professorn hade uppgraderat våra biljetter för egna pengar så vi satt tämligen bekvämt i alla fall. Jag tittade ut genom det lilla fönstret och pustade ut när vi lämnade svensk mark. För mig är resande alltid en ursäkt att få vara någon annan. Vi skålade och det var med en pirrande känsla av spänning som jag tog hans hand. Jag hade faktiskt sett fram emot att få spendera lite tid med honom utan att behöva vara rädd för att någon skulle se oss tillsammans. Vi hånglade som tonåringar under filmen. Hans fingrar letade sig in under filten som jag dragit över mig. Han smekte mjukt och försiktigt mina bröst. Han knäppte upp min blus och lät handen glida in under behån. Sen masserade han min bröstvårta mellan tummen och pekfingret.

Upphetsningen tillsammans med bubblet och dånet från jetmotorerna gjorde mig helt dimmig. Jag bet retsamt i hans underläpp och viskade kåta ord om mina planer för hotellrummet. Att få berätta om vad man fantiserat om får hjärtat att slå lite snabbare. Han svarade med sina önskningar, av vilka några fick mig att gnida ihop låren av förtjusning.

Det var dock mycket arbete när vi väl kom fram. Det utländska intresset för våra fynd var stort och många hade frågor som de ville ha besvarade. Efter vår presentation skockades forskarna runt oss för att diskutera och gratulera. Under middagen hade jag en äldre man från Oxford till bordet. Han hade de visaste ögonen jag någonsin sett. Han frågade om Sverige och undrade om jag hade en familj.

Jag sa att jag hade tre småttingar hemma som väntade på mig. Han vart förvånad och tyckte att jag såg ung ut för att ha tre barn och en karriär. Jag klappade mig på magen, tittade menande på Professorn och sa att jag faktiskt längtar efter ett barn till. Efter det drack jag så många martinis att jag fick bäras tillbaks till hotellet.

3 kommentarer:

Anonym sa...

mon dieu! underbar inblick återigen.

Anonym sa...

Det kändes lite sorgligt det där. Undrar om ine du vill slå dig till ro snart.

Lust och Fägring sa...

Dagen efter var inte lika underbar.

Inge fel på sorg. Jag ror mot ro.