22.10.07
Återljud
Minnesljud från resans heta stunder dånar i skallen när jag behöver koncentrera mig som allra mest. Jag kan fortfarande höra Professorns stön. Han stönar lite lagom gutteralt. Jag hör också hur hud slår mot hud. Detta varvas med ljudet av prasslande lakan och mitt eget gnyende. Hans kärleksord bränner mina örsnibbar. Takten ökar och sängen knarrar. Han berömmer mig och jag berömmer honom. Hans mun kväver mina sista ord. Han flåsar brevid mitt öra och upprepar mitt namn. Nu inbillar jag mig att jag till och med kan höra sprutet och hur dropparna landar. Jag ska nog ta och rensa hörselgångarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vilken sexofoni!
Hur ofta, när du svärmar i musik
Och öfver lyckliga tangenter flyger
Med lätta fingrar, samt, på välljud rik,
Din harmoni in i mitt öra smyger,
Har jag mot klaffarne ej afund känt
Som fått i flygten bära handens börda,
Då mina läppar, som af blygsel bränt,
Sett på, hur trä har deras lön fått skörda.
Helt visst de bytte för en sådan lycka
Med dansande tangenter plats på stund,
Då dina fingrar älska att dem trycka
Och hylla dödt trä mera än min mun.
När lumpna klossar få så sälla vara, -
Låt dem din hand, mig läppen kyssa bara.
Strum on my heart strings...
Fint. Gillar 129 också:
Lifskraftens ödande i skamlig yrsel
Är lusta, bragt till dåd; på förhand re'n
Är hon menedig, mordisk, utan styrsel
Vild, rå och grym, omåttlig och gemen;
Knappt smakad, strax föraktad och förbrukad;
Ursinnigt åtrådd, men knappt nådd, ändå
Ursinnigt hatad, - lik en lockmat slukad,
Som gör den galen, hvilken smakt derpå;
Vild i begär, vild, när den nått sin ände;
I går, i dag, i morgon utan töm;
I njutning sällhet, efter den elände;
Förut - en lockfull fröjd, förbi - en dröm.
Det vet all verlden, - dock ej en, som flyktar
Från himmel, som med slikt ett helfvet lyktar!
Skicka en kommentar