Fotografen och jag skedar inslingrade i mina lakan när telefonen surrar ljudligt 04.23.
Fransmannen såklart. Vem skulle annars vara så arrogant? Han har precis anlänt till sin Duomosvit i Milano och vill höra vad jag har för mig. Jag talar om att jag har besök. Han får genast den där retfulla tonen i rösten och undrar vad det är för garçon som tror sig kunna utnyttja droit de cuissage.
Fotografen vaknar till och drar mig intill sig. Jag berättar att det i alla fall är en varm garçon. "Men sluta prata för i helvete" säger Fotografen barskt och biter mig lätt i nacken. "Excusez-moi!" fortsätter jag och svankar sött. Detta får tyst på Fotografen som sakta börjar gnida sig mot mig. Fransmannen skrockar att han är avundsjuk på pojken som har turen nog att värma mig men att han snart ska skicka en biljett. Han börjar rabbla upp saker han planerat att göra med mig och jag roas av hans kreativitet. Fotografen rycker plötsligt telefonen ur min hand och slänger den till andra sidan rummet. Jag tittar storögt på honom, förvånad av hans tour de force.
"Ursäkta men nu vill jag ha en tête-à-tête" säger han och ger mig en ljuvlig kyss. Jag vet inte om han lyckades lägga på. Om inte så bjöds Fransmannen strax därefter av en symfoni av stön.
2 kommentarer:
Hahahaha. Fransmannen uppskattade nog melodin.
Han har hört den förut om man säger så.
Skicka en kommentar