Chocolat

Idag satt jag brevid Handledaren vid en föreläsning. Jag kom först och sedan satt han sig brevid mig. Det var nog mest för att fylla på raden eftersom det var ganska fullt. I nästan två timmar satt jag alltså och andades in molekyler som kan ha passerat förbi hans fylliga läppar, vilat på hans tunga och varit i hans lungor. Vad bisarrt egentligen. Jag lät bli att snegla åt sidan för jag visste att det bara skulle framkalla upphetsande tankar. Istället antecknade jag febrilt. Ryssar som pratar ryska är fint men ryssar som pratar knagglig engelska är musik i mina öron.

Plötsligt lutar sig Handledaren mot mig och frågar vad det är som luktar choklad. Jag förklarar att det är min hudkräm. Han verkade besväras av mitt svar. Jag blev orolig, fick för mig att han var allergisk mot choklad och kände mig skitdum. Han kan dock inte vara allergisk mot choklad för senare på dagen såg jag hur han glupskt mumsade i sig en hel chokladkaka.

Jag går och väntar på det perfekta tillfället för att göra något spännande som skrämmer mig. Jag vill bara kasta mig ut och göra det men jag vill samtidigt vänta tills allt är precis som jag tänkt mig.

Man intalar sig själv på något vis att planeterna måste till sina rätta platser först. Sen börjar man tänka på Pluto och huruvida den behöver vara på "rätt" plats eftersom den officiellt inte är en planet längre. Men om inte Pluto är en planet vad är den då? Vem har rätt att bestämma planetstatus? Är det verkligen schysst att degradera Pluto? Var Pluto en planet när vi kallade den en planet eller var den inte det då heller? Hur mår Pluto nu?

Så kan frågorna vandra och till slut är det för sent att göra det man vill men inte vågar. Sådant där handlar väl egentligen om att man är feg men man lär sig faktiskt en hel del (om annat än sig själv).