Tacksi

Jag vaknade med Fransmannens tunga i min navel. Han slickade upp mig i brygga innan han stack iväg för att göra affärer. Groggy efter hans behandling hade jag lite svårt att se vad klockan var när han gick. Efter mycket kisande kom jag fram till att det var alldeles för tidigt för mig att möta dagens ljus så jag somnade om. Jag drömde röriga drömmar om bin och vaknade upp lite kallsvettig. Jag tog mig ett bad och försökte få surret ur mitt huvud.

Plötsligt så ringer telefonen. Jag halkar ur karet och får tag i luren. "Good afternoon, this is the front desk calling" säger en kvittrande röst. "One moment, I am dripping" lyckas jag klämma ur mig medan jag försöker att linda en handduk runt mig."I just wanted to let you know that your driver has arrived" kvittrar rösten vidare. "Cool" säger jag och slänger på.

Jag drar snabbt på mig kläderna och hoppas att det är samma chaufför som igår. Jag småspringer nedför korridoren och trycker på hissknappen multipla gånger. Jag nästan rusar ut genom entrén.

Där står han, lika stilig som igår, Chauffören.

Han ler brett och frågar "Where is the fire madam-moj-sell?" Han öppnar galant dörren åt mig. Jag inser att jag haft lite väl bråttom ner och försöker återfå fattningen, fattningen som jag av någon anledning tappat helt. Han undrar om det är bråttom till någon rea. Jag förklarar att det enda jag inte ville missa var att ta en titt på det surrealistiska på V&A. Duchamp gillas och jag var länge besatt av Shiparelli. Jag gick runt i timmar.

När jag kom ut var jag i lite av en surrealistisk dimma. Det var en skön känsla. Chauffören hade parkerat och satt och käkade en macka i väntan på mitt samtal. Det behövdes dock inget samtal eftersom jag kände igen bilen och hade memorerat bilnumret. Han satte nästan mackan i halsen när jag slängde upp dörren på passagerarsidan och hoppade in i fram brevid honom. Han torkade bort lite senap från sin överläpp och rättade till hatten.

Chauffören meddelade att Fransmannen hälsade att han skulle vara sen eftersom mötet inte gick som planerat. Besviken var jag. Jag hade faktiskt tänkt prata ut lite med Fransmannen. Eller det hade jag inte alls, men nu kunde jag inte ens tänka på det.

Det enda som kunde hjälpa var en hederlig puböl kom jag snabbt fram till och bad Chauffören att köra mig till en pub. Inte någon jävla prålig pub heller. Jag ville till en riktig gubbpub, gärna utanför stan. Chauffören var dock tveksam till att åka iväg med mig alltför långt. Han charmade mig till att stanna i stan och jag tjatade honom till att sitta med mig när jag drack. Han verkade känna varenda en på The Lamb. Han presenterade mig som "Madam-moj-sell" och jag gillade det. Han berättade om sina fem bröder. En var tydligen Rugbystjärna. En annan hade flyttat till USA. Hans ögon glittrade när han berättade om dem.

Jag blev bara fullare och fullare. Jag trodde att jag dolde det väl men Chauffören tog direkt ett stadigt tag under min arm när vi skulle gå mot bilen igen. Han satte mig i fram så att jag kunde åka brevid honom. Jag knyckte hans hatt och satte på mig den. Den åkte ner över mina ögon. Han drog upp den och sa att den passade fint. Han skrattade åt mig när jag hickandes berättade att jag inte ens har körkort.

När jag såg att vi var framme vid hotellet kändes det faktiskt sorgligt att behöva lämna min nyfunna vän. Han sa åt mig att ta hand om mig och lovade att han skulle låta mig åka gratis i hans hackney-cab.

När jag kom upp på rummet var jag riktigt förvånad när jag möttes av en något irriterad Fransman. Han hade väntat i timmar på min hemkomst. Han undrade varför jag inte svarat på hans samtal. Självklart kunde jag inte berätta att det var Chauffören som sagt att han skulle vara sen, ville inte att han skulle förlora jobbet. Jag förklarade att jag hade stängt av mobilen på V&A och sen glömt att sätta på den igen, vilket var helt sant. Han påpekade direkt att detta inte förklarade varför Chauffören inte heller svarat. Jag hittade på någonting om att Chaufförens telefon var trasig och la mina armar om Fransmannens hals. Han tittade snett på mig och svor.

Vill tacka den kära Chauffören för allt hett sex. Ingen älskar intensivare än en svartsjuk Fransman.