Det är en retsam liten sticka som nästlat sig in under huden. Hade gärna hämtat pincetten och dragit ut honom men ibland är det skönt när det gör ont (mon dieu vilken kliché jag är). Tystnaden gör mig så förbannat rastlös att jag funderar på att göra något drastiskt. Sen kommer jag ihåg att det är patetiskt att törsta efter uppmärksamhet. Jag glömmer alltid det.
2 kommentarer:
Lätt att glömma det. Inte lätt att glömma dig.
Men att förtränga mig brukar gå hur bra som helst.
Skicka en kommentar