21.11.07

Snäckan snackar om det osagda

Doktoranden kom. Han väckte tack och lov inte hela grannskapet men han var mycket mer berusad än vad jag trodde. Han slog sig ner vid mitt köksbord och jag kokade lite te. Jag kände mig nervös. Var lite rädd att han skulle ställa mig mot väggen och begära exklusivitet. Det vore inte klokt av honom att försöka tvinga in mig i ett hörn.

Han ser finurlig ut. Han vet att jag väntar och drar mer än gärna ut på att lätta sitt hjärta. Jag trummar otåligt på bordet samtidigt som jag rör ner lite honung i teet. Han ler. Jag nyper honom så hårt i armen att han skriker till. "Okej, okej... Jag berättar väl då" säger han och gnuggar sin arm. Han berättar att han varit ut med ett gäng från labbet, bland annat Handledaren. Handledaren brukar sällan vara med och om han väl är det tar han det oftast väldans lugnt med spriten. Den här kvällen hade han dock hällt i sig stora mängder sprit och varit allmänt oklar. Mot slutet av kvällen hade han tagit Doktoranden åt sidan och börjat prata om mig. Jag känner hur käkmusklerna spänner när jag hör att jag kommit på tal. Jag lyfter lätt på ögonbrynen i ett försök att se oförstående ut. Doktoranden fylleskrattar och berättar att Handledaren sagt att han är intresserad av mig, intresserad- på riktigt. Jag tvingar upp ögonbrynen ett snäpp till samtidigt som hjärtat skuttar. Jag får en flashback till Handledarens kyss och kinderna hettar.

Doktoranden fortsätter att skratta. "SÅ roligt är det väl inte? Är det så otroligt tycker du?" snäser jag och leker sårad. "Nejdå, men erkänn att det är komiskt, han pratade till och med om att byta jobb" svarar Doktoranden och tar min hand. Då inser jag att jag redan sitter i det där hörnet. I alla fall i hans ögon.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Herregud. Vad vad vad ska man säga!

Anonym sa...

Snäckan måste snacka mer!

Lust och Fägring sa...

Ja. Men han menade nog ingenting. Fulla ord är rätt värdo.

Snäckan borde stanna i sitt skal.