10.4.09

Det går

Säger till honom att jag inte känner igen mig själv, eller snarare att jag inte känner igen det här med att vara mig själv. Känns som att jag blottar halsen. Upphetsningens höga puls måste synas tydligt igenom den tunna huden. Men jag behöver inte vara rädd för han är inte ett grymt djur. Han lyssnar istället för att tala om för mig hur jag ska känna och utnyttjar inte när jag är ur balans. Han ger alltid mig den tid jag behöver för att få fotfäste utan att hota. Det är så uppfriskande att han bär sitt eget bagage och inte försöker skylla eller tynga ner. Allt det här gör att jag respekterar honom och det gör mig våtare och kåtare än jag trodde var möjligt.

Inga kommentarer: