Svårt för oss att hålla oss ifrån snusk. Han ger och ger och för första gången på länge kan jag ta in det och hålla kvar en stund. Ta in allt, ta in hela, djupt, utan att blunda. Det är mer än kropp.
Försökte förklara för Fransmannen. Han bara skrattade, kallade mig petit amour och undrade om jag önskade mig något (alltid frågar de om jag önskar mig något). Vi bråkade lite. Mot slutet av samtalet erkände han dock att han tyckte att jag lät annorlunda den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar