Knackeliknack på dörren till kontoret och där står den rödlätta. Han slår sig ner och tittar sig omkring. "Vilken röra" säger han och drar på mungiporna. "Mmm... organiserat kaos" svarar jag och knappar oberört vidare på tangentbordet. Det är nu jag väntar mig att han kommer med en jobbrelaterad fråga där jag kan briljera. Istället säger han "Om jag har förstått saker och ting rätt så ligger du med Professorn, Doktoranden och förmodligen även Handledaren." Jag slutar knappa. Konstpaus. "Vart har du hört det?" frågar jag med ett försök till förvåning. Att de alla var så otroligt störda av våra gnistor i onsdags ger han som anledning till sin slutsats. Jag pustar ut inombords. Det var inte direkt ett påtagligt bevis. Jag lägger på en klang av irritation till förklaringen att de känner väl alla tre igen när en räv är i farten och är väl lite överbeskyddande. Kan dock inte låta bli att lägga till ett retsamt "kanske."
Han lutar sig fram över skrivbordet. "Du tycker alltså att det slog gnistor" konstaterar han och flinar det sexigaste flinet i världshistorien. Jag lyfter blicken från skärmen, lutar mig tillbaka och inser att det här kommer bli jobbigt.
4 kommentarer:
Det är fan ta mig som en riktigt spännande film, våga inte sluta skriva!
Riktigt imponerad av att du kunde hålla masken. Sociopat kanske? ;)
Du är bäst! Grymt. I like.
Haha. Nej ok. Jag vågar inte.
Du är inte den första som kommit med den frågan. Eller det har oftast mer varit ett konstaterande. Tack för att du i alla fall frågar.
Rätt sämst skulle jag vilja påstå. Eller bäst på att krångla till det.
Skicka en kommentar