Jag har mer eller mindre medvetet minerat mitt liv med män och det börjar bli svårt att ta sig fram. Oklart? Javisst. Korkat? Eventuellt. Hade det kunnat vara annorlunda? Tveksamt.
Jag är nämligen beroende. Inte av sexet, inte av kärleksorden, inte ens av uppmärksamheten. Jag är beroende av manipulationen. Och nu menar jag inte manipulationen av männen utan manipulationen av min personlighet, för med dem alla är jag en annan. Alla får sig en egen bit.
Bit för bit blev en naturlig taktik när han som fick hela kakan inte ville behålla den. Ligger här i min birthday suit och väntar på att Någon ska blåsa ut ljusen.
3 kommentarer:
Hade gärna tagit dig i mina armar och burit dig över minfältet om jag kunde. Men sen har jag ju en släng av "prince charming" syndromet också ;)
Och jag är beroende av dig!
/K
Jag är mer för att pussa grodor.
Det finns en stödgrupp.
Skicka en kommentar