26.1.08

Let me count the ways...

Jag behöver en avslappnande drink efter en uppskruvad arbetsvecka. Räven och jag beger oss till ett litet ställe där det skakas och rörs på ett förträffligt sätt. Smuttar på min martini och Räven leker med en lock av mitt hår. Jag pustar ut. Skönt att inte behöva smyga. Förstå mig rätt, tisslande och tasslade är hett, men ibland är det trevligt att kunna titta på en karl och helt öppet slicka sig om läpparna. Han håller varsamt i konjakskupan, lutar sig mot mig och viskar i mitt öra. Hans varma andedräkt kittlar skönt mot halsen.

Precis när han ska till att låta tungan snudda vid min örsnibb hörs ett menande "host host" från alldeles intill. Det är Handledaren. Jag hoppar till och försöker se så oskyldig ut som möjligt. Blodet rusar och öronen susar. Handledarens ögon är mörka, mörka och skarpa. Jag piper fram ett "Nääämen hej" och rätar blixtsnabbt på ryggen. "Hej, jag tyckte väl att det var ni" säger han. Det syns att Räven är sjukt road av situationen. Han lutar sig tillbaka och ber Handledaren att slå sig ner. Medans Handledaren sätter sig börjar jag idiotrabbla anledningar till att vi är där. Räven försöker ta min hand under bordet men jag viftar bort honom.

Handledaren berättar att han är där för att se sin kompis Jazzkillen spela och att de börjar alldeles strax. Mycket riktigt dyker musikerna upp på scen och de börjar spela fin fina toner. De lekfulla rytmerna får mig att börja slappna av igen. Handledaren är vänd mot scenen och jag studerar hans underbara nacke. Tar två stora klunkar martini.

Räven smeker mitt lår och har bus i blicken. I ett svep lyckas han ta sig förbi byxlinningen och troskanten och vips så har han begravt ett finger djupt inne i min fitta.

Första låten är slut och alla applåderar. Räven drar hastigt bort handen när Handledaren börjar vända sig om. "Vad tycker ni om bandet?" frågar Handledaren. Jag kan inte få fram ett ljud utan sitter bara och gapar med rosiga kinder. Räven rör om sin konjak med fingret som just varit inne i mig och slickar sen girigt av det. Smakblandningen framkallar ett segerflin.

Han svarar till slut med en raspig röst "Jodå, de är väl bra."

6 kommentarer:

Anonym sa...

hett hett och hett igen!

Anonym sa...

Du lär vara författare av något slag- kanske för film eller teve. Dina inlägg är av en visuell natur. Man ser verkligen scenen framför sig. Det är så eggande att få vara en fluga på din livstapet. Det har blivit en härlig flykt från vardagen att besöka din blogg.

Anonym sa...

Men alltså hur sjuk är inte du? I love it!

Anonym sa...

Words are flying out like
endless rain into a paper cup
They slither while they pass
They slip away across the universe
Pools of sorrow waves of joy
are drifting thorough my open mind
Possessing and caressing me

Lust och Fägring sa...

Jai guru deva om

Lust och Fägring sa...

Kinderna hettade ska du veta!

Det verkar som du har förutfattade författartankar. Fly eller fäkta det är det man gör helt enkelt.

Tack för diagnosen. Jag gillar att leka doktor.

Jai guru igen.