Fransmannen lockade med en julresa till St. Martin och det tog inte många sekunder för mig att bestämma mig för att det var precis vad jag behövde. Nu är man hemma igen, solkysst och sönderknullad.
Tittar ut genom fönstret och ser att det är grått och vått, men blundar jag kan jag fortfarande känna havsbrisen mot kinden och höra hans skratt. Han kramar min hand och kallar mig sin skatt. Det har varit veckor av ren fantasi och ska jag vara ärlig är jag långt ifrån redo att möta den kalla verkligheten och den hårda Räven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar