Så står han där och domderar och jag blir darrig. Genom rutan, in i elden. Vet inte om det är något i rösten eller i hållningen, något är det fan allt.
Han säger ibland att det saknas något, att jag saknas. Han undrar vart jag ska äta lunch, vill veta vart jag dricker mitt kaffe. Han vill ta en tur i bilen, eller varför inte åka till Barcelona? Nej, för att jag orkar faktiskt inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar