Jag tror att det vilar en förbannelse över mig. I alla fall just vid den här tiden på dygnet. Känner mig alltid exceptionellt ensam runt just nio, halv tio. Känslan går över efter en timme eller så, men av någon anledning återkommer den här förbannande tomhetskänslan kväll efter kväll.
Lex ringde igen och den här gången svarade jag. Vi talades vid i exakt tio minuter, på sekunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar