Konstnären var inte som jag mindes honom. I dagsljus var han mycket mer, nästan för mycket mer. Konversationen flöt på men vi kom i otakt. Kanske ingen jag kommer skriva poesi om, men jag ser helt klart framför mig hur jag inom en snar framtid slickar hans pung.
2 kommentarer:
Hur skön som helst!
Du anar inte.
Skicka en kommentar