Koppla besten

Det började bra. Vi tog några viktiga beslut. Bestämde oss för en strategi. Några idéer som jag la fram gillades. Vi skrattade självbelåtet åt hur bra det skulle bli. När skratten tystnade tittade han konstigt på mig. Jag försökte le men det blev nog bara halvhjärtat. Sen kom några försiktiga frågor och det är väl förståligt att han undrar, men när han inte gillade svaren blev orden hårdare, tonen svartnade och han försökte fyllda mig med skam. När jag insåg vad som höll på att hända vaknade ilskan i mig. Det blixtrade för ögonen och jag var nära att släppa loss min allra vassaste tunga. Då plötsligt slutade det blixtra och jag såg hur det sorgsna hade lagt sig som ett tjockt täcke över honom. Det var eventuellt det sorgligaste jag sett. Jag förblev tyst. Vet inte såhär i efterhand om jag hejdade mig på grund av omtanke eller självbevarelsedrift.