Hade så ont i skallen inatt att jag grät mig till sömns. Idag är jag hemma och tar igen mig. Smärtan plockade fram saker från svunna tider.
De spelade den där låten. Han tittade på mig från andra sidan av rummet. Jag var mitt i en livlig diskussion. Bettet i hans blick fick mig att tystna tvärt, bedjandet i min fick honom att komma till mig. Vi dansade kind mot kind och hörde inte ens när låten var slut.
2 kommentarer:
Stackare!!! Hoppas du kryar på dig. Fint minne du delade med dig.Kind mot kind är mysigt.
Kry blir jag nog aldrig.
Skicka en kommentar