1.3.09

Patetiska människa

Haft en trevlig eftermiddag och kväll. Kom hem och packade upp. La mig i den egna sängen och lekte. Blev så våt, så snabbt. Tänkte hårt på något hårt. Föreställde mig det ena och det andra. Viskade snusk till min osynliga kompis. Njöt till fullo av upphetsningen och fantasierna.

I fredags fick jag ett besked som jag anade och som jag sen dess gjort mitt bästa att förneka. Ville inte tro att någon kunde vara så elak, så hemsk. Förnekandet pågick hela helgen men nu när de sköna orgasmvågorna lagt sig så går det inte att förneka längre. Jag hade tydligen gett mitt hjärta till den värsta sortens sadist. Han höll det i sin hand, plågade det, tappade det, trampade på det och nu i fredags spottade han på det. När jag ber om nåd skrattar han åt mig. När jag gråter kallar han mig dramaqueen.

Idag vet han att hjärtat inte längre är hans. Det roligaste är att det har inte varit hans på bra länge, han har bara inte brytt sig om att titta efter.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Stå på dig gumman. Du är magisk och den som inte förstår det är ett riktigt pucko. Kram

Anonym sa...

Hemskt med någon som plågas så obarmhärtigt. Lite tycker man kanske om att lida men det finns gränser. Lycka till!

Lust och Fägring sa...

Pucko var det rätta ordet.

Måste bli bättre på det där med gränser.