Han är långt borta nu. Jag berättade något och han vände. Vi som hade något så fint, något som stämde. Jag är inte förvånad, herregud liksom, det första han sa var att han hade problem med att stanna, jag är ju inte helt puckad, bara litegranna. Men även fast jag visste från början att han var en vagabond, trodde jag aldrig att han skulle ge upp efter bara en rond.
Skål!
2 kommentarer:
ja det var som...En dum vagabond som inte kunde tälta loss en stund, åtminstone:)
Dum var ordet!
Skicka en kommentar