Det var riktigt kallt och rått den där natten som vi stod på kyrktrappen och hånglade. Vinden ven och marken var blöt. Så fort som jag såg att du satt där i baren visste jag att din tunga skulle hälsa på min. Du var så snygg i den där mörka kostymen. Du kom fram och tog min hand, viskade att du sett hur andra tittat beundrande på mig, viskade att jag är det sötaste du vet.
Vi stod länge där på trappen och kysstes djupare och djupare. Du lät en hand glida innanför min byxlinning och sökte dig till värmen. Utan den minsta tvekan svepte du det tunna tyget åt sidan och begravde ett finger. Jag vred mig av njutning och tittade upp mot kyrktornen, vart alldeles snurrig.
Jag var faktiskt i ett töcken. Det måste vara därför jag sa det jag sa. Bara därför.
4 kommentarer:
Dig skulle man hålla varsamt i handen.
Nej nej nej, inte varsamt, håll mig hårt i handen.
Men finns det inte risk att man klämmer för hårt?
Risk finns men det märker du nog.
Skicka en kommentar