Min arma skalle, min arma själ

Ja då är det söndag så det är väl dags att skriva om hur bakfull man är. Jag trodde verkligen jag skulle klara att vara hemma en hel helg. Det gick nästan. Sen ringde Dalkullan och propsade på vin på balkongen. Tre glas senare var man fin i håret och klackad och klar. Dalkullan tjatade om ännu en musiker. Den här har tydligen kajal. Vi dansade ut i natten och hamnade mitt i något som kändes som ett studentspex. Jag hatar studentspex.

Bartendern flörtade genom att vara extra generös med spriten, vilket gick hem. Jag hade sett honom förr och säkert också pratat med honom förr. Mindes bara inte. Han sa något halvkreativt om mina ögon och jag sög förföriskt på drinkens tillhörande sugrör. Där satt jag på barstolen och tyckte att jag var hetast i hela världen. Vad jag måste sett korkad ut. Men tydligen så gillar Bartendern korkade brudar för han bjöd med oss på efterfest. När vi kom fram till hans lägenhet var det redan en massa liv i luckan. Hans inneboende, en hårdrockare a la Tommy Lee, hade redan en egen efterfest. Dalkullan sätter sig direkt i soffan och gnider sig mot Poppojkarna. Bartendern tar med mig ut i köket och häller upp lite Rebel Yell som han hade köpt på någon resa till staterna. Det brände lite i halsen och jag blev nostalgisk.

Social Distortion spelades och Bartendern säger att han alltid brukar tänka på mig när han hör "She's a Knockout". Han säger också att han sett mig många gånger med olika män där i baren och att han inte hade vågat hoppas på att jag någonsin skulle vara i hans kök; allt av vilket är kvalificerat skitsnack men jag bryr mig inte. Nu var jag nostalgisk och smickrad.

Han började fingra på mitt halsmycke. Sen tittade han mig i ögonen. Jag blundade och han kysste mig. Att som full kyssa någon som är nykter känns alltid lite oklart. Äh, något säger mig att han är van.