Flattery will get you anywhere

Förr och jag drack bellinis på hennes balkong innan vi gick till restaurangen. Vi skulle på en middag för att fira att en redan gammal vän skulle bli ännu äldre. Det finns flera sätt att se på födelsedagar. Vissa firar det som har varit och andra firar man det som komma skall. Själv vaknar jag oftast på födelsedagsmorgonen och tänker woohoo jag överlevde.

Förr och jag kom en och en halv timme för sent. All the usual suspects, Kakan, Hockeykillen, Gapskrattet, Stygg, Mys, Nunnan, Rara, och Dumma var på plats. Till och med Isdrottningen hade behagat att dyka upp. Födelsedagsbarnet hurrade när han såg oss. Det kramades och kindpussades. Alla såg ut som de alltid gjort, fast med en och annan tillkommen kråkspark. Det skvallrades hejvilt.

Förr är så jobbig på sådana här tillställningar. Hon ska alltid sitta och skryta om mig, som en stolt lillasyster. Typ "vet ni, MIN syster, hon kan klockan hon." När hon började pladdra om mina vetenskapliga utmärkelser spärrade jag ögonen i henne strängt. Hon låtsades givetvis inte se och utbringade en skål i mitt namn. Efter middagen kommer en salongsberusad Stygg fram och gratulerar. Han berättar att han från och till tänker på mig. Undrat vad jag pysslar med, vart jag bor, om jag gillar att bli bunden und so weiter. Takterna sitter tydligen i. Nunnan kommer till min undsättning med sin Moder Teresa utstrålning och för in samtalet på bebisar. Jag kan nästan se hur Stygg slaknar av blöjpratet. Jag säger att jag inte har så mycket koll på området. "Men du vill väl ha barn?" frågar Nunnan med en viss uppmanande ton. Medan jag stakar fram "Eh... ja alltså... vill och vill... alltså..." omfamnar två starka, välbekanta armar mig bakifrån. Ingen tvekan om att det är Mys. "Tänk vilka snygga barn vi skulle få" säger han gravallvarligt. Jag skrattar och vänder mig om. "Vad kul att se dig igen!" utbrister jag. Får ställa mig på tå för att kunna lägga armarna om hans hals. "Shit vad stor du har blivit då" fnissar jag och ger honom en varm kram. Han sveper ut mig till gården mittemot. Jag sitter i hans knä och vi pratar minnen.

Mys säger att han bara ångrar en sak och det är det att han förlorade oskulden till mig. Jag rynkar på näsan och blir något upprörd. "Meh! Vad elak du är, var det så illa?" säger jag och smattrar några knytknäveslag på hans överarm. Han fångar upp min ilskna knäve och ler. Han sänker rösten och tittar mig rakt in i ögonen och ur hans mun kommer "Nej din dummerjöns, du var så bra, att allt annat känns fortfarande meningslöst."