30.1.07

Martinimannen

Lördagen var trevlig. Åt middag hos en väninna och sen bar det ut. Hade lockat håret och dragit på mig den lilla, lilla svarta. Den kvällen skulle jag på jakt. Såg honom direkt när vi kom in. Han var lång. Håret var brunt med några gråa stänk. Kanske ingen man skulle vända sig om på stan men hur klichéaktigt det än låter så var det något speciellt med honom. Han såg så jävla självsäker ut i sin mörka kostym där vid baren. "Min" viskade jag till mig själv.

Det gäller att sätta hårt mot hårt i sådana här situationer så jag kollade att mitt kaxigt röda läppstift satt på plats och gled fram för att beställa. Ställde mig precis brevid honom, tittade på honom och log lite lurigt. I mina tankar hade jag redan en hand innanför hans byxor. "Hej" sa han och log tillbaka, "Trevligt..." sa jag och höll kvar blicken. Jag räckte inte fram handen för att hälsa utan bara tittade nyfiket. Bartendern kom fram direkt för att ta min beställning och det gick alldeles för snabbt för honom att skaka min Martini. Jag ville såklart dra ut på min barvistelse så länge som möjligt. Jag kändes hur hans blick följde mina kurvor och den brände nästan min rumpa när jag lutade mig över disken för att betala.

Hans blick bara osade snuskiga tankar och jag kunde inte slita mig därifrån. Nu stod han vänd mot mig i den trånga baren och jag kände hans varma doft. Jag smuttade på Martinin och slickade mina läppar. "Den där ser god ut" sa han. Efter en kort paus sa jag "Du menar Martinin?" och log igen. Helt fräckt placerade han sin hand i mitt ryggslut och drog mig lite närmare. Martinin skvalpade och det rann till i trosan. Han svepte en lock av mitt hår bakom mitt öra och viskade "Och vem är du mystiska kvinna?". Jag lät Martinin stillna och lyfte den mot munnen igen, tittade upp storögt på honom och viskade "Det vet man inte". Hans skratt fick mina knän att darra. Jag smet snabbt ur hans grepp och in i folkmassan.

Jag sa till min väninna att jag mådde lite dåligt och behövde åka. Hämtade ut min kappa och tog en taxi hem. Jag vart riktigt skakad av detta möte. En oliv hade varit pricken över i:et.

2 kommentarer:

Anonym sa...

DU lämnade honom bara sådär? Stackars karl!

Lust och Fägring sa...

Ja jag hade inget val...