Retep visade sig ha alla möjliga intressanta kunskaper. Middagen var fantastisk. Jag fick sitta med ett glas Pinot Noir i handen och titta på när han kombinerade de exotiska ingredienserna. Dofterna av var ljuvliga. Han hanterade pannorna skickligt och visade upp en lovande simultanförmåga. Då och då kom han och förde ett smakprov till mina läppar. Han märkte att jag studerade konturerna av de mystiska symbolerna på hans armar men han avslöjade inget om deras betydelse. Det utbyttes inte mycket mer än blickar där i det trånga, varma köket. Han var så sexigt bekväm i tystnaden.
När allt var klart satt vi oss i matsalen där han tände ljus och fyllde på våra glas. Maten var riktigt god och vi pratade långt in på natten om konst, musik och resor. Allt var så uppfriskande civiliserat att jag bara ville slita av honom kläderna.
Men det gjorde jag inte.
2 kommentarer:
men det lät ju fruktansvärt trevligt verkligen! en bra kock är han men annars verkar han rätt mystisk. ibland är det bra att ha något att se fram emot eller hur?
Se fram emot ja, om man ändå kunde sluta blicka bakåt.
Skicka en kommentar