Träffade Rika Flickan och hennes parasiter i fredags. Hon tvingade mig att dricka dyra drinkar och dansa på bord. Jag blir som en annan i hennes sällskap. Nu när jag tänker efter så blir jag nog en annan i allas sällskap. Jag tycker lite synd om Rika Flickan och jag har svårt att säga nej till dem jag tycker lite synd om. Jag lyckades smita ifrån sällskapet runt två. När jag kom hem tog jag en skållhet dusch för att skölja bort självföraktet.
Efter duschen var jag fortfarande berusad och la mig i sängen. Plötsligt hör jag en sömndrucken röst säga "Hallå?". Jag öppnar ögonen och inser att jag håller i mobilen. Vem är det jag nu har ringt? undrar jag och tittar på den lilla skärmen. Siffrorna hoppade runt och skallen värkte. "Jag kan höra hur du andas" säger rösten med en nästan retsam ton. Jag fyller lungorna med luft och håller andan. Det är tyst i några sekunder och sen släpper jag ut luften i en enda lång pust. "Hur är det dockan?" säger rösten.
Det är bara Någon som kallar mig dockan. Det är nog lite så han ser mig, som hans lilla porslinsdocka. Jag lägger på och går och spyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar