Ibland tycker man om någon så mycket att man inte klarar av det. Då försöker man intala sig att man egentligen är för olika. Att visst kanske det finns en kemi, men skulle det vara skarpt läge är skillnaderna för stora för att man ska kunna överbrygga dem. Man övertalar sig själv att då är det ändå ingen idé att satsa.
Elden slocknar. Man lessnar. Och allt beror egentligen på att man är för svag.
Nu ska jag fortsätta kolla på konståkning.
2 kommentarer:
Ja så kan det verkligen vara ibland. Att man liksom övertalar sig själv. Jag gillar egentligen skillnader, det är ju det som gör det intressant.
Ja man gör lite det man vill med skillnaderna. Antingen kramar man dem eller så kastar man dem i sjön.
Skicka en kommentar