14.2.09

Att säga inget säger mycket

När jag var liten tös ritade jag en gång Alla Hjärtans Dag kort till alla i klassen. På korten hade jag skrivit citat om kärlek som jag hade hittat i min citatbok (jag var lite lillgammal ja). När klasskamraterna var ute på rast smög jag in igen och la ett kort i var och ens bänk. Sen när lektionen skulle börja och folk började hitta sina kort vart det ett himla liv. Alla verkade glada över sina kort, de jämförde med varandra och läste citaten högt. Jag satt givetvis själv med ett kort och låtsades inte ha en aning om hur de kommit dit. Jag var riktigt nöjd över min kupp. Ja, i alla fall tills jag såg Bråkstakens min. Han såg istället riktigt ledsen ut.

Febrilt gick jag igenom alla korten i huvudet för att komma på vad som stod på hans kort, kanske hade han tagit illa upp. Fast jag kunde inte komma på hur han skulle kunnat misstolka "The heart has its reasons which reason knows not of." "Vad fick du för kort?" frågade hans bänkgranne. "Jag fick inget" sa han och stormade ut med tårar i ögonen. Fröken gick efter honom och alla skrattade. Jag var helt förtvivlad. Jag hade gjort ett kort till alla, det visste jag. Och jag mindes särskilt att jag lagt ett i just hans bänk.

Fröken kom tillbaka och sa åt alla att lägga undan sina kort. Hon sa också att den som gjort korten borde skämmas för att han/hon inte inkluderat alla.

Och gissa om jag skämdes. Från och med den dagen var det strängt förbjudet med alla former av Alla Hjärtans Dag kort i klassrummet och vi fick inte ens dela ut inbjudningar till födelsedagsfester under skoltid. Jag fick aldrig reda på vad som hade hänt med Bråkstakens kort men massor med år senare tog jag hans oskuld. Lite för att be om ursäkt.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Trevlig historia du! Jag tror nog att den där bråkstaken blev ganska nöjd i slutändan ;)
Nu ska jag iväg och leta upp en ensam flickstackare att värma min säng med inatt!
Stay safe
Dan

Lust och Fägring sa...

Word Dan. Härligt att veta att du fortfarande är med mig.

Anonym sa...

Alltid!
Jag skulle inte försvinna någonstans utan att säga hejdå och faktum är att det sårar mig lite att du tror det.. ;)
Dan

Lust och Fägring sa...

Haha inte ska du bli sårad heller! Hade ingen aning om att det ingick i bloggetikett att ta adjö. Svårt att veta om du smyger där ute om man inte får ett tecken med jämna mellanrum. Det tycker jag du ska börja med!

Anonym sa...

Nåväl, jag har väl självinsikt nog att inse att det var lite väl dramatiskt formulerat av mig.. Har lite svårt att nyansera mig på nätet.
Det kanske inte är allmänt vedertaget med vanlig hyfs i bloggvärlden men det tycker iaf jag att det borde vara!
Ska försöka ge mig tillkänna lite oftare, har dock inte för vana att snacka när jag inte har nåt att säga så den metaforiska bollen är så att säga på din planhalva vad gäller att skriva saker som är värdiga att kommentera :)
Dan

Lust och Fägring sa...

Jag gillar dramatiskt om du inte märkt det. Hyfs är bra, jag håller med. Ska göra mitt bästa med bollen men jag lovar inget. Jag är inte så värdig.