Parantes alt. långnäsa

När kommer kämpen? Den som orkar lite mer? Den som förstår det komplicerade och gör det enkelt? Jag fattar inte varför jag väntar. Fattar inte. Är inte den som väntar. Hatar att vänta. Ska genast sluta upp med det!

Sen kommer den som har bråttom, som letar efter en kropp att värma sig med. Som är härlig och leker och är allvarlig på samma gång, men som vänder helt plötsligt. Känner mig rejält bortgjord. Tråkigt är det eftersom för första gången på länge kände jag mig sedd på ett alldeles speciellt sätt. Att det utöver attraktionen fanns en förståelse. Just det tyckte jag var riktigt kul. Till skillnad från att bara ge och ge och ge, fick jag tillbaka en massa värdefullt. Det kändes i alla fall som ett ömsesidigt utbyte. Just nu känns det dock som att det jag berättade var fel, att den jag är, är fel. Inte en sådär superkul känsla direkt.

Aja, jag lär mig då aldrig. Jag är bara en tjej som är nyfiken och vill ha roligt. Från och med nu håller vi oss till det och resten låser vi in, för jag vet faktiskt inte hur många liv jag har kvar. Tappat räkningen helt.