Med natten kommer ändå lugnet. Söker tröst i det faktum att Bus måste vara minst lika nere i mig. Minst! Och det har ju varit en upplevelse och visst, jag är ledsen men jag är inte död, min näsa är bara lite röd.
So far so good, right?
Sen landar mina tankar på det där mörka stället. Det där stället där jag tänker på att ligga med flera killar på samma dag och torka av deras sperma med trosorna, bara för att kunna bära dem med mig nästa gång jag träffar Bus.
Imorgon är det stackars Fotografen som får rida ut efterskalven av det här minisammanbrottet. Vad glad han ska bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar