Och där står jag en bra stund och försöker få alldeles egen taxi. Det går inte så bra så jag bestämmer mig för att gå en liten bit så att jag kommer till en lite större gata, där det kanske finns lite flera bilar. Jag promenixar så gott det går i mitt tillstånd i mina klackar. Plötsligt halkar jag till och vips så ligger jag på den isiga backen. Min väska flyger all världens väg och jag skriker till. Min stackars stjärt får ta den största smällen. Än idag är delar av den lila kan jag tala om.
Där ligger jag en stund och sprattlar med benen som en skalbagge som hamnat på rygg. Är dönära att börja gråta av smärta när en stark hand sträcker sig in under min arm och drar upp mig på fötter.
"Gick det bra?" frågar en hurtklingande mansröst. "Näää" svarar jag och gnuggar ena skinkan med handen, gråten fortfarande i halsen. Brevid mig står en bjässe till man och ser oroad ut.
Han sträcker fram min väska, som i hans hand ser ut som något som tillhör en docka. Jag rättar till och borstar bort grus från min kappa. Det är kallt och jag är full och det gör ont. Jag lyfter blicken upp, upp, upp och möter till slut två klarblåa ögon. Han ser ut som en Disneyprins med stjärthaka och markerade käkben. Sakta sträcker jag fram handen för att presentera mig.
"Hej, det är jag som är Bambi!" säger jag och försöker blinka bort tårarna. Han bryter ut i ett bländande leende och jag blir kär.
4 kommentarer:
Och som på beställning kommer början på en harlequinnovell :)
Du gör då ingen besviken..hoppas jag iaf..
Dan
Den här novellen var tyvärr bra mycket blodigare än vad harlequin brukar vara!
Usch, det är en ful ovana jag vet men jag kan inte låta bli. Inte för att jag har försökt.
p.s. Inget fel med långt.
Skicka en kommentar