Tjejjakten borde översättas till "kvinnojakten", kan jag känna. Men den går nog sådär just nu. Jag jobbar för mycket och hinner bara tillfredställa de jag redan träffar kontinuerligt.
Mer specifikt skulle jag säga att jag söker en ambitiös, kreativ, kaxig och kurvig kvinna som tycker att rättvisefrågor är viktiga och som självklart är något sånär insatt i den genusvetenskapliga problematiken. (För exempel, se karaktären "Bette" i tv-serien The L Word)
Bette...hmmm... undrar vad en psykoanalytiker skulle säga om att din drömkvinna är lesbisk? ;)
Exakt vad jag söker vet jag inte. Det är inte så att jag inte blir kär, jag blir fan kär hela tiden, kär i detaljer. Problemet är väl att jag har en ovana att fantisera ihop en helhet utifrån dessa detaljer.
Detta leder såklart till ständig besvikelse. Sammanfattat vill jag nog ha något annorlunda men jag slutar nog aldrig jaga fantasierna.
Jag tror att beteckningen "annorlunda" stämmer in på oss båda - vad vi söker, alltså. Något som inte är stereotypt, inte förväntansfullt och säkert inte heller särskilt vedertaget.
Det är kanske det som gör oss så besvikna. Gång på gång på gång...
6 kommentarer:
Vem är det som är sån? Professorn?
Nja det är inte riktat till någon specifikt- mer en allmän vädran efter lite R E S P E C T.
Hur går det med tjejjakten? Vad söker du?
Tjejjakten borde översättas till "kvinnojakten", kan jag känna. Men den går nog sådär just nu. Jag jobbar för mycket och hinner bara tillfredställa de jag redan träffar kontinuerligt.
Mer specifikt skulle jag säga att jag söker en ambitiös, kreativ, kaxig och kurvig kvinna som tycker att rättvisefrågor är viktiga och som självklart är något sånär insatt i den genusvetenskapliga problematiken. (För exempel, se karaktären "Bette" i tv-serien The L Word)
Själv då?
Bette...hmmm... undrar vad en psykoanalytiker skulle säga om att din drömkvinna är lesbisk? ;)
Exakt vad jag söker vet jag inte. Det är inte så att jag inte blir kär, jag blir fan kär hela tiden, kär i detaljer. Problemet är väl att jag har en ovana att fantisera ihop en helhet utifrån dessa detaljer.
Detta leder såklart till ständig besvikelse. Sammanfattat vill jag nog ha något annorlunda men jag slutar nog aldrig jaga fantasierna.
Jag tror att beteckningen "annorlunda" stämmer in på oss båda - vad vi söker, alltså. Något som inte är stereotypt, inte förväntansfullt och säkert inte heller särskilt vedertaget.
Det är kanske det som gör oss så besvikna. Gång på gång på gång...
man vill ju så gärna tro att man är annorlunda...
kanske sviker vi oss själva?
(se karaktären Paul Varjak i Breakfast at Tiffany's)
Skicka en kommentar