Rädda mig från mig

En besvikelse har förföljt mig som en illavarslande skugga ett tag nu. Den har skapat ett hål som jag förgäves försökt fylla med förnekelse, ilska och svineri. Historien omskrevs men det hjälpte inte. När någon når en på ett sätt som man inte är van vid är det svårare att värja sig. Måste komma ihåg att det inte är på riktigt.

Av någon anledning har Rika Flickan varit fruktansvärt kåt på att umgås den senaste tiden. Hon tjatade och tjatade på mig att följa med henne på Mäklarens fest. Jag försökte förklara att jag inte kände mig helt bekväm i hennes värld bland parasiter och troféer men hon la bara på i örat på mig.

Ett glas vin mötte mina läppar redan klockan fyra på lördagen. Jag trodde det skulle ta udden av svedan. Till min stora förvåning förstärktes dock bara besvikelsen av berusningen. Fördärv måste vara svaret tänkte jag då och begav mig ensam ut i natten. Klackarna tog mig till ett hak som aldrig sviker en när man är på fördärvsstigen. Hänger av mig kappan och knäpper upp en knapp till på blusen. Här ska banne mig supas och härjas och slampas. Jag ställer mig i baren och låter en riktig flåsgubbe köpa mig drink efter drink. Jag har svårt att stå stadigt och försöker minnas om jag låste dörren innan jag gick. Flåsgubben kladdar olämpligt men jag orkar inte ens bry mig. Allt snurrar och jag känner mig underbart bedövad. Precis när de mer självdestruktiva planerna börjar smidas i min fylledimmiga skalle delar sig folkhavet och Räddaren uppenbarar sig.

Räddaren är Dalkullans bedårande bror. Han lägger bestämt armen om mig och tar mig ur Flåsgubbens grepp. Han leder ut mig för luftning och allvarssnack. Han är arg och bannar mig för mitt tillstånd och oförsiktiga sätt. Han är riktigt snygg när han är arg. Jag skyller på besvikelsen och försöker förklara att jag behöver fördärvet för att glömma men han klappar mig bara över håret och ringer en taxi. Han följer med mig upp och bäddar ner mig. Han håller mig i handen medans jag mellan tårarna talar osammanhängande om min längtan efter förståelse. Han fyller ett glas med vatten och ställer den vid sängen innan han går. Så fort dörren slagit igen kastar jag mig upp för att se om den imaginära lämnat några smulor.

Idag har jag bakat bröd i ett försök att knåda bort den värsta bakfyllan. Det hjälpte inte. Nu har jag huvudvärk och mjöl i håret.

Tycker att det är otroligt pinsamt att jag blev så emotionell inför Räddaren. Jag ska väl ha mens eller nåt.